ullaunna

Är det just nu. Cyklade tidigt i morse till huset och väckte lilla A
som låg och trynade.Vi bestämde oss för utflykt till kolonin och
vårt "hemliga land" som ligger en liten bit därifrån in mellan
björnbärssnår och nässlor där det rinner en liten bäck.
Mycket spännande och magiskt finns där och svårt och
äventyrligt att ta sig fram. Träd har fallit över och dragit upp
stora rotvältor och blottar jordiga grottor.
Lilla Nomi var på kolonin när vi kom fram på våra cyklar
så efter att vi fikat lite och jag och bästa A fått oss en pratstund
tog vi med henne till vårt hemliga land.
Bäcken porlar och när man klänger omkring där gäller
att ta tag i grenar som är friska och inte murkna,för då knakar
det till och man trampar ner i det blöta gyttjiga vattnet.
Solen strilar mellan mossiga stammar och det är verkligen
en god plats för barn.
Plockar vitsippor på vägen och cyklar nöjda hem.
Sen hem till tvättstugan. Den ligger i huset bredvid så
det blir mycket spring. Tänk vad mycket vardagsmotion jag
fått av att nästan alltid bo på tredje våning!..eller utslitna knän.
Bästa M kom förbi.Vi la lite tarot på henne och det blev väl
så tydligt och talande.
Lunch-omelett snabbt efter hon stuckit,med vitlök och resterna
av bulgur från igår. Tvätta klart.Cykla och handla på Willys.
Till kolonin i kvällningen för att fortsätta rensa rabatten på fram-
sidan. Fick plantor över som jag cyklade om dotterns med.
Ingen hemma,la det i rabatten och cyklade hem till varm havremjölk
med sojamjöl i och honung som jag dricker varje kväll.
Rena vällingen för barna-jaget som vill ha nåt lent och gott
innan sängdags.
Läst ut Ann Heberleins bok. Jag läser snabbt och slarvigt,
alltid och konstant. Läser när jag äter,på toa,när jag borstar
tänderna,när jag badar och rakar benen,när jag tvättar håret.
Hennes bok känns viktig och lättläst,borde bli allmänt läst
av alla egentligen.
Citat: "Jag vill att den här texten publiceras för jag vill berätta
hur det är att kämpa mot den ständiga impulsen att ta sitt liv.
Hur det är att leva med en kronisk sjukdom som inte syns.
Hur svårt det är. Hur lite hjälp det finns att få."
Tänker på hennes perfekta vackra samlade yttre när jag sett
henne i tevedebatter. Vad lite vi vet om varann.
Så viktigt att aldrig döma.