"Dödgrävarens dotter"


Jag läser febrigt och snabbt Joyce Carol Oates- romanen som kom
i min väg, och som jag snart har avslutat. En dramatisk ödesbunden historia
som innehåller så mycket av det mörker som ger upphov till våld, som hon
fruktansvärt följdriktigt målar upp. Känslomässigt konsekvent.
Man läser andlöst och nästan med ett adrenalin-knip i magen, fysiskt påverkad.

Solen stiger över hustaken och jag har satt på kaffet och ska snart
väcka älsklingstorden.
Målade imorse på min madonna och den kanske ska betraktas som färdig nu.
Känner mej så tillfreds med att jag lyckades börja på något större och få ur
mej nåt annat än små gulliga nyckelskåp och lådor med guldslingor och små
änglar.
Den här madonnan är mycket mörk och barnet har vänliga men gamla trötta
ögon i sitt runda "gulliga" kerubansikte.
Madonnan med barnet betyder så mycket för mej, långt utanför det kristna
begreppet. För övrigt var det bland det första jag gjorde när jag blev myndig,
att utträda ur svenska kyrkan.
Intresserad av den mystiska traditionen,ursprungsreligion och
panteism och schamanism så vill jag omfatta alla religioner.

Så madonnan blir till själva jorden, till Gaia och barnet är det heliga barnet.
Till alla barn. För alla barn är heliga.
Så jag firar gärna jul med kristna inslag för det är ett firande av en födelse.
Det eviga barnet, livscykelns vackraste begynnelse. Tillblivelse, uppfyllandet,
hoppet, det nyfödda sköra, livets triumf.
Och att det allra minsta obetydligaste,fattigaste och mest utsatta samtidigt
är det mest upphöjda.
Och för att det uttrycker innerlighet.
Ett av mina favoritord och som kan va intressant att plocka ner i sina bestånds-
delar. Det betyder väl nåt snarlikt till ömhet, men   mer som nånslags empatisk
närvaro och uppmärksamhet.
Men det är också att vara inom nånting. Innifrån själen kommande.

Har i flera dagar varit bunden av ilska och agressioner,dragits ner i träsket
av besvärande emotioner så jag kan verkligen behöva lite upplysning.
Lite roligt har det faktiskt varit att fritt ge utlopp för dehär känslorna, för
det är så attans tabu.
Särskilt bitterhet, det lär ju vara så fult.
Så jag har nästan känt mej bistert tillfredsställd med att uttrycka starkt
frätande bitterhet. Som syra...som galla.
Men kanske räcker det nu, vi får se.
Och framför mej har jag två sammanfallande aspekter. Saturnus kvadrat mars
och pluto på mars.
Hurskadetgå? Hurskadetgå?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0