ullaunna

Jo det är verkligen koma-tider. Började mörkna klockan två tyckte
jag och tände mina stjärnor och ljusstakar.
Sitter i min ljuscirkel och målar och målar. Mina små lådor, nyckelskåp och
små tavlor. Ett arbete jag hittat på åt mej och som jag utövar med disciplin.
Det är figurer,stjärnor, böljande ränder i guld, slingor och blommande dekorer.
Utsmyckning av gamla fula trä-prylar jag hittar på loppis. Skåp och speglar,
gärna, fast de tar större plats.
Håller det smått och kontrollerat.
Därför måste jag ju snart flytta för det går snart inte att få
plats här.
Tränade i morse. Step och core. Helt okej. Träffade bästa Anna
och stod länge utanför och pratade med bästa J innan jag tog cykeln och
vände mot havet.
J berättade om sitt arbete som hon mer och mer börjar o-trivas i. Det som
hon annars alltid gillat. Kan tro att hon är" gohällig" med de gamla och har
en uppriktig vilja att göra livet uthärdligt när demensen börjar ta över.
Men nu hade hon en chef som hade ett projekt. De gamla skulle bla få
bio med surroundljud. Deras stackars hjärnor kommer att få spatt.
De kanske inte behöver nåt jäkla surroundljud,det kanske hade uppskattats
att hellre få en personaltjänst till så den lilla promenaden hade hunnits
med, den lilla pratstunden. En enkel liten blomma.
Återigen hör man om ett ogenomtänkt och oförankrat beslut.
Varför lär man sej aldrig att fråga folket på golvet först?

Kämpar emot lusten att lägga mej i sängen.
Slipar ner lite grejer med min slipmaskin. Lackar lite i öppet fönster.
Fast jag älskar lukten av nylackat. Blankt å fint.

Igår lite socialt. Älsklingstorden fick pannkakor till frukost och jag satte
deg. Sen cyklade vi och köpte en bukett röda rosor och gick upp till
vännerna. Han som råkade så illa ut är hemma igen och håret växer
ut och alla funktioner verkar komma tillbaka och han var sej själv.
Fantastiskt och så lyckosamt! Det som tycktes så väldigt illa.
Hem till dotterns hus efter det för lite babbel och veckans passnings-
schema. Två eftermiddagar, inget betungande.
Och efter det lite handla, hem och laga mat.
Så gick en söndag i advent.

Lyssnar på Leif G W Perssons " den som dödar draken".
Den misantropiske och otrevlige Komissarie Bäckström är för mej en
ny bekantskap, men rolig i sin trångsynta fördomsfulla människosyn.
Inläst av Peter Andersson. Vilken röst han har! Underbar att lyssna till
bara man kan frigöra sej från bilden av den läbbige advokaten som
våldför sej på Lisbeth Salander.
Men han är en intressant skådis som spelar ond som god med bravur.

Kanske borde man ha lite stark ljusrörsbelysning eller nåt med 100 w
för all denhär julbelysningen gör mej sömnig.
Klimatmötet har börjat och england har lagt ner sin UFO-enhet.
Kanske har dom gett upp om jorden och dragit?