Nu är jag lite trött

på de åldrande manliga legendernas beskrivningar. Läste klart
Pluras nikotin-alkohol och kokain -stinna levnadsbeskrivning och greppar
Carsten Jensens tjocka roman för att andas salt och tång.
"Vi de drunknade". En sån vacker titel! Passar så bra när jag nu njuter av
Ellen Mattsons " Glädjestranden" .Går som följetång halv tolv på P 1 nu.
Det är kargt,vindblåst,artonhundratal,ordlös saknad och sorg,strävt och
vackert.
Men visst fanns det sorg längtan och saknad hos Plura, men mer tappade
minnen än gripande saknad. En man som går vidare, tuffar på som tåget,
en överlevare.
Alltid lika förvånad över hur en del tycks kunna utsätta sin kropp för allt
möjligt skit och ändå klara sej.
Fast Totta gick åt. Och Cornelius.
Men Plura lagar mycket mat, god mat,får nya kvinnor och nya barn, ett
framgångsrikt liv får man ju säja.

En dag av tjockt mörker. Just nu vid lunchdags lite grått
kanske men snart växer det mörka på.Trött.Regnar.
Har sovit lite för lite för jag vaknade tidigt och somnade sent,slipar och
donar med lite ramar. Lackar och håller på.
Såg ett helt underbart avsnitt av Weeds igår på sexan.
Nancy Botwin summerar vid matbordet, ser sej omkring, räknar
in sina styrkor och det absurda middagssällskapet.
Samlade igen,forna vänner och familjemedlemmar.
Karusellen fortsätter. En av de roligaste serier som gjorts!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0