sista potatisen

Den kokar jag nu till mos,och en sojakorv ur frysen,till middag
Nu blir det att ta till köpe-potatis.
Igår gick kylskåpet sönder och då var det ju tur att det var
kallt ute så man kunde ha maten på balkongen. Och idag var
det tur att man bor i lägenhet så man kunde ringa vaktis.
Glömde cykla och träna i morse men det var ju tur för då
kunde jag ta en långpromenad med bästa M när hon ringde.
Och när jag kom hem låg en snäll lapp på golvet från vaktis
att nu var kylskåpet lagat.
Och allt var perfekt för då kunde jag städa det,för det
behövdes verkligen.
Det är Byron Katie som spökar, att se att allt är perfekt,att
acceptera verkligheten som den är i varje stund och ha tillit
till att det är perfekt.
Lätt så länge allt funkar. Jag är alltid det jag senast läst.
Men för att skölja ögonen rena från alla glassiga magasin jag
frossat i senaste tiden,slog jag i eftermiddag upp Dan Korns
"Där vägen börjar",möten med människor mot strömmen.
Gamla gubbar och gummor som blivit kvar hemma, trasmatts-
kök och katter som kliver i  allt. Skrot på gården och snus under
läppen. Yllesockar på klädstreck över spisen ,jag blir lycklig av
att se och läsa hans bok.
Lyssnat på spanarna på p 1 kl 3 men nu p3 apelsin som är rätt kul.
Inte målat nåt fast jag borde.

Kommentarer
Postat av: Vickan

Mmm det låter härligt hemtrevligt när du skriver. KÄnns skönt att få ha suttit i dina rum idag. När jag läser din text om det perfekta tänker jag på filmen Things We Lost in the Fire där mottot var Accept the Good.

http://filmflykt.blogg.se/2008/november/things-we-lost-in-the-fire-2007.html

2009-02-22 @ 22:00:18
URL: http://filmflykt.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0