Räddad!

      Räddar ett bi (eller en geting) upp ur vattentunnan,det första jag gör
på kolonin dit jag tar mej efter morgonyogan utanför Majas strandcafe.
Som en maktfullkomlig liten halvgud råder jag över liv och död och låter
insekten långsamt kravla vätan ur vingarna och inse att livet har återvänt.
Lika tillfredsställande är att schasa ut förvillade fåglar ur växthuset,eller ännu
hellre lyfta ut dom, hålla om de mjuka vingarna,känna det panikslagna
fågelhjärtat och få små pick från näbben mot knogarna innan jag
släpper taget och ger dem friheten tillbaka.
Så skulle jag också vilja bli räddad.
En favoritdröm,när det känns som om livet är en brunn som man av
misstag fallit i.
Läser  Monika Björks underbara "Audreyflickorna".Ett gäng kvinnor som
hållt ihop sen sjuttiotalet och firar sommar på en skärgårdsö. De har
tagit sej fram i livet,jobbat som journalister och författare och boken
är en nyckelroman. Hursomhelst så står om en av kvinnorna som
flyttat till Rom:
" Sen for hon till Rom och blev ögonblickligen förälskad. I staden,sa hon.
Hon kände att hon hade kommit hem. Alla lager från romare och framåt,
renässans och 1700-tal och La dolce vita hade alltid funnits i henne
fast hon inte vetat om det. Hon hade saknat dem; nu hittade hon alla
sina förlorade sånger och blev hel."
En underbar beskrivning och så längtar jag.
Efter att hitta en plats,en hemkomst som liksom alltid väntat på en.
Då är man räddad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0