ullaunna

Hemma efter ett "bodybalance"-pass här nu på morgonen.
Tittar in till "the sleeping beauty" men han ligger hoprullad på
mjukskrynkliga lakan så gott så jag smyger ut igen och sätter
på kaffe och knäpper på datorn.
När jag cyklade genom stan nu på morgonen var stämningen
dämpad av det mulna regntunga vädret. Det bag-in-box-pimplande
och grillande svenska folket låg i tillfällig dvala. Barnens tält i träd-
gårdarna säckade men skatorna och kråkorna samlades i vatten-
pölarna och snackade lite.
Igår vilade jag från kollo,var lite på stan efter all träning men gjorde
inte mycket nytta. Mer än lugnade en liten pojk som stod gråtig i
vimlet i begynnande panik för mamman var som uppslukad inne
på H.M.
Lyssnade på en lite större pojk (älsklingen) när han berättade om sina
vedermödor på jobbet där allt havererade samtidigt i hopplöshetens
tecken. Slätade ut den bekymrade pannan och stack in små  empatiska
läten i lyssnandet.
Ack ja
Annars upplever jag ofta sommaren som en sån tom årstid,för all
aktivitet får mej att tappa mitt inre fokus.
Gjorde iallafall en liten inre resa, en nedstigning för att få kontakt
och påfyllning.
Jag är faktiskt ingen visuell människa och mina små inre-resor är
inte kristallklara...men alltid får man något med sig som känns som
en insikt i bildform.
Denhär gången fick jag överräckt ett spiralvridet enhörningshorn som
jag kan sticka upp i luften för att fånga in det önskvärda.
Jaja skratta ni som vill, jag är glad i hjärtat av mitt enhörningshorn
och när jag följer mina  "inre-resor" bakåt i tiden märker jag att de
har en inverkan,en påverkan med sitt symboliska innehåll som jag
kan dra nytta av. Redskap i bildform.