ullaunna

Regnar ute,älsklingen borta  på en session Metallica igen.
Låtsassläktingen tittar oberört när jag dammar glaset. Varför skulle
han bry sig,han är ju bara en dekoration. Ramen var fin.
Äntligen hinner jag lyssna på ett "sommar".
Kristian Look, han duger. Är rolig och går i analys. Pratar om
sitt kontrollbehov bla. Sånt gillar jag.

Det har umgåtts, solats och badats,men sorg och förvirring.
Att inte veta vad man vill i livet,att inte kunna bestämma sig,
bara känna att livet rullar på utan att någon förändring sker.
Arbetsrummet dammar och skrotar igen,fokuseringen saknas.
Läste en artikel om Joyce Carol Oates, hur hon nu sörjer sin
livskamrat som dog för nåt år sen. Nackdelen med att hitta
sin själsfrände måste vara ensamheten som uppstår när han
försvinner.
Att man då är så helt oförberedd på ensamheten och känner
sig halv.
Men vem är inte oförberedd och halv?Ändå.