ullaunna

Vid tio på förmiddagen kom lite moln och koloni-Alf och jag pustade lättade,
men molnen löstes upp och snart sken solen lika monumentalt och obevekligt.
Vattnar och vattnar,plockar jordgubbar både morgon och kväll,ryggen böjd böjd
böjd.Hatt på huvet.
Hemma klockan elva på förmiddagen, uthungrad men nöjd för att jag fick gjort en
del av vad jag föresatt mej. Plockat mer mynta att torka, klippt gräset, vattnat överallt.
Plockat kamomill, ringblomma och en del johannesört på hemvägen till en god olja
för huden.
Egentligen hade jag tänkt gå på utomhusyogan men fick avstå. Hinner helt enkelt
inte,måste prioritera odlandet nu. Annars har jag tränat både söndag och måndag,
men igår var det nästan för mycket. Svettades sanslöst på steppen och coren.
Hade varit uppe sex och cyklat till kolonin och vattnat och jobbat lite och sen cyklat
i den tilltagande värmen till träningen. Var ju helt matt innan passet började.
Packat kaffe med och mackor så jag direkt kunde ner och ta mej ett underbart bad
men låg sen med huvudet i skuggan och läste.
Pratade med en bekant som eventuellt står i uppbrottstider. Kanske flytta efter
många år i Varberg. Byta med lägenhet till Göteborg.
Konflikter med väninnor,brytningar efter tjugo års vänskap. Sorgligt och intressant.
Hoppas det leder till något positivt.
Lämnar jordgubbar till dottern och lilla A. Min övertygelse är att lilla A är en reinkarnerad
liten tant-själ för när hon var pytteliten kunde hon helt gå loss på att städa och putsa.
Vika kläder var en annan talang. När hon började på montessori-dagiset höll hon
reda på alla småbarnens kläder och kunde ertappas med att byta blöjor på de små.
Nu springer hon runt i trädgården och visar alla rosorna och tvingar mej att böja mej
ner för att lukta på varenda en. Hon kan namn på växter som många vuxna inte kan
ens och verkar genuint intresserad av odling. Mästare på att tjuva tomater.


Ont i fötterna som blev lite uppskurna av havstulpaner ute på Subbe.
Man frestas att ta sats från botten där mjukt sjögräs böljar men under finns de
knivskarpa havstulpanerna som skårar upp tår och fotsulor.
Det gjorde inte ont först men dan efter vart jag halvt handikappad och ömfotad.
Nu har jag silvertejpat mina tår.
Kör sällan med plåster, det är för dyrt och de ramlar bara av.
Annars tackar jag min idoga träning nu i dessa slitsamma tider. Har nytta av all
styrka jag byggt upp när jag sliter i landet. Skadar mej inte lika lätt, mer kropps-
medveten, ryggen och magen är starka, behöver inte slita på lederna.
Tidigare känningar av tennisarmbågen när jag bär tunga vattenkannor är borta.
Bodypumpens "utfall"  med stång på axlarna har tränat upp benstyrkan så jag
orkar kliva fram i position och rensa eller plocka jordgubbar utan att bli helt
trött. Känns som om träningen är en förutsättning för att jag ska orka leva
mitt liv som jag gör.
Helgen var väl annars en bra bot på de kylslagna tankar jag hade men
egentligen har väl ingenting förändrats.Fortsatt rannsakande.
Ska försöka ta mej en dag ledigt och hälsa på Mirre i Göteborg.
Skandal att jag ännu inte sett hennes nya egna lägenhet. Trodde att hon
hade fullt av jobb men hon var arbetslös för tillfället.
Så kan hon också få lite jordgubbar.
Snart framme vid Norens avslutande dagboksår. Undras om han får barn med
sin nya kvinna? Älskar dagbokens form. Det icke tillrättalagda. Ambivalensen
som speglas. Ena dagen vill han leva ensam, orkar inte ha förhållande.
Vill gå in i ödsligheten åldrandet, hänge sig åt ensamheten.
Andra dagen är han nära nära sin älskade, tror på deras förhållande,är
förälskad. Den dubbelheten tycker jag om att läsa om och känner mej
befryndad med.