ullaunna

Efter fredagens en-och.halvtimmes-träning,och kaffebaljans koffeinkick.
Trodde jag höll på att bli sjuk igår för jag fick världens huvudvärk och lite
blanka ögon. Kanske älsklingen lyckades smitta mej innan han for ivåg?
Stängde växthuset tidigt i blåsten, låste min dörr om mej och kröp in i mys-
velouren, satte på Henrik Schyfferts show om nittiotalet som jag spelat in.
OCH så bra den var!
Så vackert att se denne cyniske ironiker slänga masken och vara fullkomligt
mänsklig. Fortfarande rolig och allvarlig! Underbart underbart.
Sen fortsatte min tidiga tevekväll med "in treatment". Det är för eländigt
att jag så har fastnat i detta beroende,jag tröstar mej med att det iallafall
är en intelligent serie.
Lite zappande senare resulterade i en dokumentär på kunskapskanalen
om det berömda Chelsea hotel i New York där så många konstnärer och
artister har bott och bor. Vilken underbar miljö! Ett ställe att längta till kanske?

Huvudvärktablett klockan fyra i morse och en till frukost, men nu känner jag
mej helt återställd.
Peppar peppar har immunsystemet besegrat det lilla viruset. Förut var jag
ofta sjuk till min stora förtretlighet,men tydligen är det just träning som iallafall
hos mej ger immunsystemet den kick det behöver.
Däremot har jag blivit ganska konstant manisk så en sån eftermiddag jag hade
igår fick mej att må riktigt dåligt. Ändå tycker man att det vore helt okej, jag
håller ju jämt på annars...
Men icke. Jag mår skit och tycker att allt liksom blir förstört. Att jag inte tar vara
på tiden.

Att sakna en yrkesidentitet får väl den konsekvensen.
Får liksom hela tiden kämpa för att uppehålla ett självvärde,för i "gruppen",
i stamgemenskapen,
det sociala sammanhanget är jag ingen.
Det hjälper inte hur bra självkänsla jag har inom mej (för det har jag), som
socialt djur i gruppen står jag vid sidan av.
Som Schyffert sa "att växa upp är att ta konsekvensen av sina val". Jodå
men man kan väl bli frustrerad ändå ibland.
Och ska jag vara ärlig har jag aldrig saknat ett yrke bara en titel.
Att drämma till med . Har övervägt att skaffa en "hittepå-titel" men jag gillar
inte statusspelet och vill inte tävla.
Kan mänskor inte intressera sig för en titellös  eller kastlös så hamnar dom
inte så högt på min lista ändå så.

Men ärligt talat jag borde våga leka och spela lite mer...
Ta mej ur lätt-kränktheten och snarstuckenheten,sluta med prinsessan-på-ärten.
Den här dippen i självförtroende får jag faktiskt lättast på sommaren för
då har jag ingen koncentration och dåligt med tid till att måla.
All tid och kraft går åt till att upprätthålla.
Och att flänga omkring.

Idag tar jag paus från kolonin. Vädret är kallt och nu kom en skur.
Jag skriver iallafall - då finns jag.