ullaunna

" Ingenting är så nyttigt som trädgårdar, om man vill lära sig konsten
att underkasta sig utan att förlora sin själ"
Citat Suzanne Brögger
Iväg och träna kl 9, step och core. Foten bråkar men jag nonchalerar den
så gott det går. Har inte märkt att den direkt påverkas varken från eller till,
vad jag gör eller inte gör. Den har växt en halv skostorlek senaste året,
kan det vara det?
Pratade efteråt med J och vi slog följe uppåt stan. Ska hon gå in i relation,
eller inte? Är hon förälskad eller inte? Och om att gå in för att ändra sina
mentala mönster, att det går. Att växa som vuxen, att livet alltid innehåller
tillväxt-processer.
Hungrig hem, fixa kaffe på termos och mackor medan jag äter frukt och
nötter. Upp till kolonin där jag sitter vid väggen av växthuset älsklingen byggde,
där solen är varm och yra humlor förvirrat surrar  omkring.
Jobbar till eftermiddan och  det gäller att inte baxna inför tanken på allt slit
man har framför sig. Bryter alla torra kvistar på perenner,eldar lite, krattar lite.
Det kan se ut som ett icke-rationellt sätt att jobba på men det följer sin egen
metodik.Att spara kroppen genom att hela tiden skifta ställning och inte göra
samma hela tiden tills det är klart.
Detdär funkar väl knappast i arbetslivet. Bara släppa ifrån sig och byta station.
Lämna bandet,släppa maskinen,verktyget,patienten,klienten,bildskärmen.
Resa sig upp i klassrummet,möteslokalen eller verkstan och gå ut en runda.

Kollogrannarna dyker upp en efter en och det pratas lite krämpor. Onda ryggar,
vattengympa,operationer,fåglarna sjunger,musen i växthuset  käkar upp betet
utan att fällan slår igen. Det är livet.