ullaunna

Kämpar med en tavla som trots allt tycks bli skit och som gör mej miss-
modig. Slöseri på tid! Gör mej galen.
Iallafall så bytte jag ut ljudboken av Katarina Janosch till Gerda Anti och hennes
underbara språk och existensiella metaforer blev en tröst i det ofruktbara målandet.
Ska jag fortsätta eller lägga undan? Om jag fortsätter kan jag få till det och känna
mej lite nöjd. Lägger jag undan så blir det bara en blindgång och en lång väg till-
baka till utgångspunkten.Men jag kanske inte kan få till det.
Pratat länge i telefon och inte varit ute än. Usch.
Kunde inte sova. Rethosta. Ligger och suger på fisherman´s friends tills hela
gommen känns uppluckrad.Tänder lampan igen och läser,släcker igen och
gör ett nytt försök,så håller det på.
Men idag ska jag iallafall gå ner till träningen och ta ett pass bodybalance.
Bara jag inte börjar hosta. Har inte tränat på två veckor och har svår abstinens.
Sen ska jag hem till Traneberg och passa lilla A på kvällen.
Intensivt behov av att få komma ut och se något annat än det alltför välbekanta
och det är under de här månaderna som jag skulle kunna resa iväg.
Inga plantor att passa.
Nu är den tiden då jag njuter av att vara ute och röra mej i mörkret.
Cykla eller promenera mörka vägar, att bli ett med skuggorna.
Novembermörkret välkomnar, omsluter, är som att komma hem.
Det har väntat hela tiden och mörkerögonen känns svala och nyfödda.
Jag hoppas att jag kan lära mej att leva i mörker på landet,för det är
stor skillnad på mörker och mörker.
På landet kan det bli  totalt mörkt.
Men jag kan verkligen längta efter mörker, fukt och luft här jag går inne
inom betongen, i de artificiella ljuskällorna och liksom alldeles dammig
och tilltäppt i huden.
Målar en narr igen, med guldgloria men attityden är fel.
Narren tittar ner. Så gör inte narrens tarotsymbol.
Narren tar bara klivet rakt ut utan att titta hur den går, blicken
troskyldigt rakt i det blå.
Kanske därför det blir fel?