ullaunna

bestämmer jag mej för en bättre. Igår gjorde jag inte mycket vettigt.
En tur till biblioteket och runt runt efter en present till Tord-älsklingen.
Tråkigt nog får pengarna styra mina presentinköp, en tajt budget som
måste hållas. Vilken dröm det vore att en dag kunna köpa presenter
efter lust och inte prislapp...
Igår var uselt rent kroppsligt också. Ingen träning ,istället rädsla för
kroppens begränsning,ond fot,knäledband som känns instabila .
Behandlar mej med råsafter och gurkmeja, stryker på voltarensalva
men söker inte läkare. Livrädd för att få ett negativt besked om
artros eller nåt annat hemskt.
Låg och läste under den röda filten Inga-Lina Lindqvists "Mirakelkuren"
och den roade mej mycket. Miljön och persongalleriet,lite ovanligt att
hitta annars inom samtidslitteraturen. Präster och terapeuter, lite
new-age och relationer. Kul faktiskt.
En sån dag ger mej dåligt samvete, Mycket teve blev det till kvällen
också,dödstrött släpade jag mej i säng och sov till åtta, nästan över-
tygad om att svininfluensan var över mej.

Idag cyklade jag till kolonin. Lite silvrigt novemberljus silades fram
mellan gråmolnen och det blåste mer än jag trodde.
Fryskallt och rått var det faktiskt.
Men jag röjde ut det andra växthuset. Ställde in trädgårdsstolar och
gräsklippare,tömde krukor,tog hem skräp på cykeln.Plockade det
allra sista salladshuvet,ett finfint isbergssallad som växt under duk.
Konstigt egentligen för jag sådde aldrig nån isberg, men det är inte
alltid ordning i fröpåsarna.
Plockar ruccolan som tål kyla fint och persilja,allt det gröna som jag
känner sånt behov av.
Sen gick jag in i stugan där jag tände ljus och satte fyr på spritköket
för att få lite värme. Drack mitt termoskaffe och ångan stod som
plymer i den utkylda luften.
Så måste det vara att röka tänkte jag och blåste ut ett koffeinmoln.
Börjat läsa Lundells "Friheten".
Bara några sidor in i boken kom hans erotiska fantasier in och jag
blev så trött så trött. Varför måste han jämt bevisa sin potens i
alla sina böcker?
Men jag förlåter honom snart. Han är ju trots allt en kär gammal vän som
man följt sen" Jack." Jag tror inte han fabulerar alltför mycket,det märks
nästan alltid när han lämnar det egna och "hittar på" nåt alternativt.
Det blir faktiskt inte lika bra.
Föredrar att han med många många ord beskriver hur han promenerar
genom höstmörkret, hur han åker till sin gård,vad han tänker och tycker
om samtidens strömningar. Men det är ju min lust till det vardagliga, till
dagboksskriverier.
Så nu ska jag ströva runt med honom som följeslagare ett tag,han skriver
ju böcker som räcker länge vill jag lova.
Det ger mej en känsla av trygghet... att ha en följeslagare i livet.