Kalasfix

Går omkring här med leopardtights och gympaskor på fötterna. Har av-
verkat två äppelpajer, svisch in i ugnen. Nu kan det snart börja dofta kanel.
Testar att ha träningsskor på fötterna nu när jag ska gå många små steg
mellan spis och diskbänk,se om det går lättare såhär.
Har sparat på träningen för kroppen kändes skör och trött men imorse
fick det bli dags. Får jag inte svett-endorfinerna orkar jag knappt med
min vardag utan knot.
Varför ska det göra ont,det vill jag inte begripa och inte acceptera.
Är det inte det ena så är det det andra. Förr hade jag mycket ont i ryggen
och lite annat, det har jag inte nu. Men man ska väl va glad för att allt inte
kommer samtidigt.

Dukar är strukna,stearinljus sitter i sina ljusstakar, bordet har
fått sina inläggningsskivor och jag har burit in extrastolar i vardagsrummet.
Fast det blir trångt, det blir det.
Jag lever i en överbelamrad lägenhet där de fria ytorna är få. Är väldigt bra
på att boa in mej.
Ibland tänker jag att det är min enda verkliga talang...Att bo.
Fast jag är väldigt duktig på tv-fjärren också. Prickar nästan alltid rätt
när reklamen är slut och filmen fortsätter.
Alla är vi bra på nåt.
Kokat potatis till potatissallad,ska försöka göra en västerbottenostpaj
och nån slags varm räksallad som jag aldrig gjort förut.Ve och fasa.
Ikväll kommer Tordälsklingen som är festföremålet och bistår.
Fast matlagning är inte hans starka sida. Kan misslyckas med en
färdigrätt.

Lundell tuffar på och jag blir ibland bortstött ibland förälskad i hans
prosa. Han beskriver väl sin rastlöshet och sin kamp att förstå sin tid,
den han levt under och den som vi kallar nuet.
Hur han känner sig ensam men inte fixar relationer.
Fångenskapen under kändisskapet, att ha lyckats- och sen?
Och han säger sig inte vara bra på att bo. Har sin gård som ligger
fritt och fridfullt men som han inte kan tänka sig att leva i på heltid.
Och lägenheten mitt i Stockholms trafikbuller och vansinne. Staden
han älskar och hatar.

Att man kan uppleva kärlek till sin omgivning det är väl det ideala
tillståndet.Ibland gör man det...ibland inte.
Igår pratade vännen Johnny och jag om gud och gudsbilder medan
den avtagande månen steg över hustaket mittemot.
Och på varför en del människor inte är nyfikna och inte vill spekulera
i om det finns ett liv efter döden eller om det finns intelligent liv i
universum.
Själv är jag så nyfiken så jag kan gå åt.
Vill Veta!
Och att andlighet inte är nåt långt borta utan något mycket intimt,
nära och vardagligt. Inget man måste söka en guru för eller gå en kurs
för att finna. Egentligen.
Men nu ska jag koncentrera mej på matlagning och lyssna på spanarna
kl 3. Radiolyssnandet hade ökat förresten, sa de .
P 1 hade fått fler lyssnare,applåder från en trogen P ettare!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0