ullaunna

Vicket roligt tjafs mellan Aschberg och Schulman om Anna Anka.! Tre
narscisstiska upprors/upptågsmakare men jag tror Schulman vinner här,
med sin ungdomliga intelligens väl balanserad nu när han liksom Gått över
till den etablerade sidan. Behöver inte nu som programledare på P 1 vara
den som störtar tabun. Han sitter tryggare nu och kan kosta på sig att vara
balanserad.

Kokar mej en het löksoppa med mycket vitlök och starka torkade peppar-
frukter. Är faktiskt sjuk. För första gången på två år.
Ont i skallen och frusen går jag här och sneglar på nåra goa painkillers
som ligger här löftesrika i sin aluminiumkarta. Att få förflytta sig in i en skön
smärtfri dåsighet skulle va jäkligt gott. Eller om man fick ordentligt med
feber så man försvann lite. Som det är nu är jag för kass för att göra nåt
vettigt men inte väck tillräckligt för att bara ligga. Usch!

Var iväg en sväng till biblioteket och hämtade Joyce Carol Oates " Käraste
syster". Måste läsa ut Lundell och denna på två veckor. Behöver kanske va
sjuk.
Stannade utanför billiga Netto där jag köat med pensionärerna med gammel-
mansnackarna ( röda med grovt skinn i tjocka veck ) och rullator-tanterna.
Utanför träffade jag jämnåriga C som var sjukskriven och utmattad.
Ett syndrom som ju är så intressant.
Lätt för de som inte är drabbade att kalla det en "inbillningssjukdom".
Men jag ser inte skillnad på psykiskt och fysiskt, allt är en invecklad väv
i verkligheten där även den yttre världen är en del av oss själva...
Såhär beskriver Lundells alter ego sin livsfilosofi en bra dag :
"Livet var magiskt. Gudarna skrattade åt oss,men vi hade övertaget. Så
länge vi gick den marsch dom hade så roligt åt så var det vi som styrde
levandets innehåll. Meningen var, som jag så tidigt i livet begripit så klart,
att gå upp varje dag och vinna meningen. Att göra den. Att därmed vara
en fri människa. Och den fria människan kunde skratta lika gott som gudarna,
åt att gudarna inte hade full kontroll över sin skapelse."

Och igår njöt jag av "Morden" och bara älskar miljön. Skärgårdsö i  november-
dystert ljus. Så underbart.
Och jag längtar längtar efter att bo på en ö.
Tänk om jag i mitt sanna jag egentligen är en riktig ö-bo och skulle komma
riktigt hem när jag hamnade ute,långt ute med stora havet runt om.