I Ulla-unnas lilla lilla värld

Det stillsamma livet,kan man tycka.
Bor kvar i samma stad jag bott i sen jag fyllde sex år,tillbaka
till det bostadsområde jag växte upp som tonåring,i en trea som
är likadan fast spegelvänd.
Men som Armstrong menade på månen: Det är väl inte det lilla
steget i sig  det handlar om utan  vad det betyder och får för
konsekvenser.
På insidan av mitt nyckelskåp vid dörren har jag målat ord som
Lao Tse sägs ha sagt:
" Du kan känna hela världen utan att lämna ditt hus.
Du kan se himlens vägar utan att se ut genom ditt fönster."

ska man nästan inte resonera nuförtiden. Det är nästan en
plikt att resa och vidga sina vyer .
Men jag är/vill vara en mer kontemplativ person.
Och så kan man ju se på travel chanel om man vill se främmande
miljöer. Slippa magbakterier man inte tål.
Och så har jag inga pengar till resor.
Så gör man en dygd av nödvändigheten.

En barnbok som jag särskilt minns var av Gunnel Linde och hette
"fröken ensam-hemma åker gungstol" och hade spännande illustrationer
av Hans Arnold. Den har nog präglat mej mer än något annat.
Att göra det inre stanna-hemma livet till ett magiskt äventyr.
För jag tror inte riktigt på dethär event-samhället, där så mycket
måste hända hela tiden. Det ska liksom blåsa och brusa omkring
för att man ska känna att man lever.
Kalendern måste vara full och facebook vimla av hundratals "vänner".
Filmerna måste dåna och spraka av effekter om man inte ska somna
Böckerna måste vara deckare fulla av bestialiska mord och obducent-
detaljer för att man ska fånga uppmärksamheten.
Man måste äta snacks eller dricka socker eller alkohol för att kunna
komma till ro.
För att man inte vågar vila i tomheten och tänka på sin död
Precis läst Randy Pausch ´s " Den sista föreläsningen". En universitets-
professor på 47 år ,trebarnsfar och lyckligt gift som fått sin dödsdom.
Cancer i bukspottskörtel och levern. Han vill hålla en sista föreläsning
och sammanfatta sina livskunskaper och ge till elever,vänner och till
sina barn.Barnen är små ännu men när de blir stora kan de se video-
spelningen av sin far och förstå vem han var.
Ingen depressiv bok alls, istället full av kloka och handfasta livsråd,
livsglädje ,lekfullhet och nyfikenhet.

Igår en vänlig och moderlig dag då jag fick ge mat åt flera av mina
kära.
Bästa Malin och jag promenerade från henne till mej. Lagade tomatsoppa
med mycket vitlök,persilja basilika och timjan. Sen somnade hon på
min säng med röda filten över benen och det gillar jag med henne,
att hon gör sig hemmastadd...
Hämta lilla A och ge henne pannkakor (med sojamjöl) och mandlar
och så kommer dottern och får tomatsoppa med timjankokta vita
bönor till. Och så kommer Tord och då gör vi pasta och äter resten
av soppan som tomatsås med riven ost till.
Han fixar med lite sladdar och vips får jag in de försvunna kanalerna.
Och emellan all mat fick jag in ett tandläkarbesök som gick som en
dans, smärtfritt för allt utom plånboken.
Så nu är det frid och fröjd i min lilla lilla skyddade värld igen.

Mediterar fram en stor öppen gyllene lotus på mitt huvud.
Magikern i framtiden i mitt tarot.
En tavla klar. Röd och mycket mycket mönstrad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0