ullaunna

som vann nobelpriset i år heller och hon som vann har jag aldrig hört
talas om. Joyce Carol Oates har jag älskat sen slutet av sjuttio-talet då
jag frossade i hennes gotiska roman "Bellefleur", tror jag den hette. Har
läst det mesta av henne och är jättesugen på hennes dagböcker som
börjar komma ut nu. Hon ser ju fascinerande ut med sina enorma
mörka ögon och sköra uppenbarelse. Men men...hon klarar sig nog utan
nobelpris.
Nu pratar de om Hertha Muller (hittar inte tyskt y på tangentbordet) på
radio och kanske skulle man läsa henne.
Cyklat och handlat...hem...göra grönsaksjuice med fall-äpplen
...cykla ut igen till Harald Nyborg efter en ny grep...cykla till kolonin...
dricka kaffe...lite gräva med nya grepen...hem till klockan ett och
tillkännagivandet.
Grävde fram en jordfärgad padda som bodde i komposten. Den
kravlade och försökte komma mellan spjälorna så jag lyfte den bort
mot sparrisen och krusbärsbusken istället. Fylld av lycka för av nån
anledning blir jag så lycklig av paddor och grodor.
Övertygad om deras lyckosamma inflytande.
Det mulnar på men det är skönt för då är det lättare att stanna inne.
Får fortsätta på vännen Svens transiter och kanske börja måla på
nåt nytt nu när " familjetavlan" är klar.
Naturligtvis var det en repris av " det okända",varför säjer de aldrig det?
Inte så noga på 4 + kanske.
Tittade lite ändå . Det är så intressant med såna program för man får
komma in och se folks hem. Tycker inte att man ska säga som
Simon och Thomas att hemmen är fula , för det är ju nästan elakt!
Jag säger inget så har jag ingenting sagt...men ibland kanske det
inte är så konstigt att det spökar i vissa hem...
Nu pratar de om Dan Browns nya bok. Den vill jag läsa hur dåligt
skriven den än är och hur hypad och framdriven den nu är.
Intressant debatt på Babel igår med smarta och vackra Åsa Lindeborg,
Hakelius ( ibland i spanarna) och otippat Peter Settman.
Fortsatt kring debatten om "vanligt folk" och kulturnissar. Mycket bra.
Och interjuv med Klas Östergren som jag naturligtvis älskar sen
han kom upp som ungt geni ( och så vacker och alvliknande).
Nu hade han grånat hår och pondus (lite övervikt) men fortfarande
spännande. Så skarp blick, som en gnistrande klinga...
Och True blood tar sig även om Sookie börjar kännas eneverande.