Upp över ytan

Efter min sorgsna påskhelg. Vem vet, kanske var det hela påsk-
lidandet jag gick igenom och att jag nu uppstår i en något lättare genom-
skinligare gestalt. Tittade i handflatorna efter tecken på stigmatisering
men fann inget.
Efter mycket tystnad uppstod lite liv och rörelse, telefonen började
ringa,Bästa Vickan med Mattias kom hungriga med frukost med sej och
kaffebryggaren började puttra igång.
Mycket gott prat blev det och vi fick se bilder från Bali .
I kvällningen bjöd Torden på 3D-bio. Hade varit lite motsträvig att se
" Alice i underlandet" för jag hade hört lite dåliga rescensioner. Så jag
gick förväntanslös - och blev förtjust och förförd.
Den var helt underbar och jag var så tacksam att Tim Burton hade
gjort om Alice-historien till något bättre, en klassisk saga mer än dendär
egendomliga Lewis Carrol-historien som aldrig gett mej nån go feeling
med sina spelkort och opiumrökande larver.
Fast de ingredienserna  fanns ju med och allt i Burtons fantastiska stil,men istället
för en förnumstig viktoriansk Alice uppstod istället en mer nutida hjältinna
med rustning och mod att ta till svärdet.
En riktig flick-historia blev det och hon var perfekt i rollen, va-hon-nu-heter
från in treatment.
Hennes ansikte har ett perfekt uttryck för nutida flickhjältinnor.
Inget docksött charmerande,mer tonårstrots och en panna som grubblar
och ögon som vill förstå verkligheten men inte nödvändigtvis accepterar den.
Och klänningen som hon har i röda drottningens hov skulle jag kunna döda för
med massor av tjock röd tyll undertill.
Är man för gammal för att leka i Alice i underlandet-klänningar i min ålder.
Tänk om jag faktiskt inte kommit helt ur puberteten rent känslomässigt?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0