Det social djuret

Det har funnits tider då jag har ingått i sammanhang där jag
känt mej hemma och väl mottagen, men också under långa tider då jag
upplever att jag inte har någon flock...
Så är det nu och mitt sociala jag lider medan mitt andra jag andas och
går på, springer sina vanliga vägar.
Att många gånger välja ensamheten hjälper inte mot plågan när man upp-
lever att man inte väljer den.
Men jag ska inte klaga, ett av mitt livs fantastiska privilegier har varit att
jag nästan alltid haft en man vid min sida och att jag alltid haft en eller två
riktigt nära vänner.
Det är flocken jag saknat.

När jag ingått i en grupp har det ofta varit lite löst slumpvis samman-
satt grupp som kanske nödvändigtvis inte har så mycket gemensamt.
Det är nog inte ovanligt.
Att känna sej lite udda och utanför i olika grupper är nog vanligare än
motsatsen.
Man umgås där man hamnar.
När man är lessen tror man ofta att det finns ett ställe nånstans där man
saknas, ett ställe där man hör hemma, med människor som är ens egna.
Vissa tider har jag varit som en turist i vissa grupper där jag egentligen
inte alls hört hemma. Nyfiket har jag sett mej runt om, förtjust av nyfikenhet.
Vad i hela friden gör jag här? Intressant!
Men motsatsen kan inträffa: Vad gör jag här? Ingen bryr sej om mej här
egentligen. Panik kan inträffa, flockdjuret i mej stelnar som en isstod.

Med stigande ålder har jag blivit mer tolerant, kan uppskatta att prata med
grannen om vädret, eller byta nåra ord om träning med en annan svettig
medtränare.
De långa goda samtalen har jag med min älskling på söndagsmorgonen
ackompangerat av kaffebryggarens pysande.
De givande genombrytande uppbyggande samtalen har jag med de
älskade väninnorna, på telefon eller i ett kök, på promenad eller på
sängkanten under ett tarotupplägg.
Men flocken , var är den?

Den trista tanken är att jag skulle passa i en flock, att jag skulle komma
till min rätt där, trivas.
Och det är ingen bra tanke för då tycker jag synd om mej själv.
Facebook får väl duga som flock så länge.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0