ullaunna

Ligger kvar i sängen. Söndagsmorgon. Läser veckans tidningar och
pratar i telefon med bästa Anna som ringer från jobbet på gruppbostaden.
Vårjobbet känns i kroppen när jag vaknar, att ha slitit i perennernas kvistar,
krattat, burit, eldat, böjt mej femhundraelva gånger, krattat och krattat.
Två dagar passat mitt barnbarn, då vi återknutit till våra gamla rutiner som
vi hade när hon var yngre. Rutiner som börjar fasas ut nu när hon börjar växa upp
och som håller på att ersättas av Hannah Montana på tv och lek med kompisar.
Vi går i skogen och jag är glad åt att se hur barn rör sig, hur de tränar sina kroppar
med sina lekar - klättra upp på en stor sten och hoppa ner, klänga, klättra, allt
det som är barns spontana lek har syftet att utveckla muskler, stärka leder och
skelett, träna koordination och balans.
Så ut med alla barn, sätt definitiva gränser för dator- och tevespel och tevetitt!
All tid som barn lägger där håller dem ifrån all den goda tid de behöver för att
växa och utvecklas naturligt.
Disneyfilmer och spel är så stora frestelser att barn behöver vuxna som sätter
gränser.

Igår gick jag också upp tidigt och iväg på bodybalance. Så nödvändigt
för att sträcka ut alla muskler och leder, mjuka upp stelheten. Fötterna är inte
så roliga nu efter allt , särskilt den ena gör ont.
I min eviga livslånga terapitimme med mej själv ser jag detta som ett tecken på
min bristande grund. Att inte ha ordentligt på fötterna, som det heter.
Att grundförutsättningen är svag, bristande föräldrastöd osv.
Tråkigt, för jag har gjort allt för att bygga upp min kropp och leva nyttigt, men
hur bygger man upp fötterna? Som hela kroppen vilar på, som för en framåt i livet,
grunden för all rörelse.

Konflikterna har i viss mån lösts upp iallafall. Allt är som det är.
Jag längtar efter naturen, jorden och fågelsången. Fågelsången som har en helt
unik enastående förmåga att rena , lyfta och trösta.
Läste med sorg att Kerstin Thorvall gått bort. Hennes betydelse kan inte nog
skattas, hon har varit galet modig , utlämnande och ärlig, en fribryterska, tabubrytare.
Minns att jag för några år sen läste att hon kände sej ensam och isolerad och
tänkte att jag skulle vilja skriva till henne och tacka för allt hon skrivit, men det
blev ju aldrig av.
Mitt harhjärta.