ullaunna

Hemma och käkat lite rester och planterat om nåra tomater. Ska väl
cykla tillbaka till kolonin, lyfta in plantorna som står och vädrar sej , täcka
dem med väv och stänga. Det har mulnat på och jag hoppas på regn.
Månen är tilltagande och står i Kräftans vattentecken så jag
sådde lite spenat ute i landet. Såg ett par uppstickande sparrisknoppar.
Å så gott, den överlevde vintern! Då blir det snart delikatessdags.
Idag gjorde jag det tråkiga - gav mej in i rabatterna och grävde efter kirs-
kålens långa intelligenta rötter. Den är så klurig, växer tätt tätt intill andra
växters rötter, helt omöjlig att utrota. Man får bara hålla efter den så gott
det går så man håller dess expansionskraft i schack.
Kanske kan man jämnföra den med en cancer som sprider sej med lymf-
systemet och infiltrerar viktiga organ. Så mycket starkare än andra växter.
Jovisst, man kan äta den - men så roligt är det inte i längden.

Igår vart det socialt. Träna med bästa Anna och följe upp genom stan
med bästa Jeanette.
På kolonin fikade Anna och jag i solen och senare kom Monika förbi och vi
satt en stund i solen och pratade.
Hemma på mat och då ringde bästa Malin som var ute och cyklade så då
tittade hon upp och vi satt i vardagsrummets varma eftermiddagsljus och
pratade vidare om sånt vi brukar prata om.

Helgen innehöll husdrömmerier med älsklingen. Ett hus som vi faktiskt
kunde tänka oss. Helt rimligt och ett bra pris, fantastiska utrymmen och
en stor trädgård.
På fredan var jag dessutom hembjuden till bästa Malin och Lars, pratade
böcker med Kicki, drack vin och åt små goda snittar med godsaker på.
Najs najs...

Börjat läsa Peter Hoegs " Den tysta flickan". Tog femtio sidor innan jag
förstod den. Lite svårläst men nu har handlingen tagit fart och jag förstår
hans helt otroliga språk.  Så här skrev Mats Gellerfelt om boken när den
kom:
" Det är en vindlande, svindlande skröna på över 400 sidor, stilistiskt och inte
minst tekniskt virtuos./.../ lika elegant är stilen - eller stilarna - som glider
fram över himlen som lätta sommarmoln."
Den här boken tycks ha det som  Vallgren saknar - hjärta och
hängivenhet.
Underbart att ha börjat på en sådan bok... och ha mestadelen kvar.