ullaunna

Fenomenalt bombastiskt skittrött när jag kom in i min lägenhet efter
ännu en dag i sol och kall vind.
Misslyckats med att elda det sista riset, det var väl för färskt. De flesta rosorna
klippte jag idag. Förfärliga grenar med förfärliga taggar.
Vill man öva mindfullness ska man klippa rosor. Det går inte att stressa eller ens
skynda sej litelite grann för då river man sej genast.
Upptäcker att jag faktiskt kan utveckla en metodisk sida, lugn och fin. En del
rosor verkar vara heldöda och jag får ta fram sågen och såga jäms med marken
i princip. Man borde vara lessen men det känns ändå som befriande på nåt sätt.
Gör plats för ljus och rymd...

I morse utförde jag mitt tandläkarbesök. Laga dendär tappade plomben
som efterlämnat en krater i min käke ( kändes det som ).
Lång traumatisk erfarenhet av skoltandläkare som bearbetade mina små tänder
med olika tortyrinstrument. Nån bedövning var det aldrig tal om.
Varje gång hade man dessutom en fyra-fem hål.Aldrig förstod man var han sa
för först var han dansk och sen fick jag en norsk.
Hemskt var det. Hemskt!
Nu är det såklart bättre men jag hatar den där hemska känslan av våld mot
hårt kroppsmaterial. Ljudet och vibrationerna genom skallen.
Inte känns det heller så kul nu när man vet att kvicksilver frigörs och far i ångor
upp i hjärnan på en.
Hade stoppat i mej extra selen som sägs kunna binda upp gifter och föra
ut det ur kroppen.
Usch nu vill jag inte tänka på det mer.
Tänkte att jag skulle vara himlastormande lycklig efter detta men jag kan
inte slappna av för det känns konstigt och för högt när jag biter och jag
har haft ont i huvet hela dan.
Mars står på uranus och det är väl ett under att jag inte sågat eller klippt
mej nånstans...
Men växterna trivs i balkongens ljus, alla dessa soliga dagar och de sträcker
sej ur den mulliga mörka kompostjorden och är så gröna att det sprakar
om det.
Jag har också en priviligerad njutning i att få läsa Peter Hoegs bok " det tysta
flickan" och den är så underbar, så underbar!
Rekommenderas till alla som kan ta sej förbi för den är inte alldeles lättläst.
Att kunna skriva en spännande thriller som inbegriper vetenskap, musik och
allt möjligt om medvetandeutvidgande sinnesintryck, det är en bedrift.
En Da Vinci som omfattar många vitt skilda kunskapsfält måste han vara, denne
Peter Hoeg!
Tycker om huvudpersonen cirkusartisten Kasper Krones nämn på gud:Fruherre.
Genialiskt, och så väl det ligger i munnen, känns inte alls konstruerat.
Tror jag ska använda det.