ullaunna

Väcktes innan sju av en telefonsignal. En akut förfrågan om Alvan
kunde vara hos mej eller om jag var upptagen. Vilken tur att ingenting
speciellt vart bokat! Tre kvart senare stod hon utanför min dörr med
sin speciella pyssel-mapp i handen.
Faktiskt har hon nog knappt varit hos mej på hela sommaren så det
kändes trevligt att det kom sej till att bli.
Vi gjorde en del av det vi brukat göra förut och jag tänker att sånt
ändå är trygghet för barn - att när som helst kunna återvända.
Vi fick förstås först cykla upp till kolonin för att öppna växthusen
och jag plockade några mogna majskolvar som vi kunde äta till
lunch, några tomater, paprika och en gurka.
Sen cyklade vi hem och pysslade.
Pannkakor blev det också som brukligt, framför Hanna Montana,
visserligen, men det fick väl gå an.
Majskolvarna var delikata, vi hann dessutom smälta bivax och
blanda med ringblommeoljan som dragit färdigt så hon fick med
sig en fin burk med bisalva som hon själv fick skriva etikett till
och dekorera.
Och pappan kom och hämtade så lagom så jag hann sticka ner
och träna.
Helt perfekt.
Vädret är rätt dramatiskt med svarta molnmassor som innehåller
väldiga mängder vatten och emellanåt ljusnande himlar.
Stack ner direkt efter träningen och korvade av mej de svettiga
kläderna och tog mej ett dopp i det klara grå vattnet.
Stämningen nere på damernas en sen eftermiddag i slutet av
sommaren är nästan sakral.
Värdigt stiger man ur havet som om man undfått ett dop och
man spankulerar omkring på bryggan en stund i den ljumma
havsvinden för att torka. Njuter av att vattenbada- luftbada.
Snart nog är kroppen instängd i kläder, många många månader
framåt....

Det ser ljust och hoppfullt ut vad husplanerna beträffar.
Imorgon ska vi titta på det blå huset i en sluttning med skogen
i ryggen . Ser det lika fint ut som på bilderna hoppas jag att
Torden-Lorden ska våga ta steget till beslut.
Men vi får se vi får se....