ullaunna

Målar och målar och ser bara att jag inte kan.
Besvärligt läge: att inte tro på sig själv...och ändå fortsätta.
Kanske det som kallas att köra huvet i väggen.

Lever man som jag får man ju hitta på sin egen arbetsbeskrivning
och hitta på belöningen och bekräftelsen.
Utifrån kommer den inte.
Men visst: Allt har ett pris....jag får vara ifred.

Slåss även med min det som jag ser som en slags svaghet:
en oförmåga att trots allt stå pall,stå självständig.
Att jämt och ständigt behöva kommunicera,
en längtan efter att bli omtyckt,bekräftad och förstådd
och en stor rädsla för att bli missförstådd och rädsla för att
väcka omgivningens ilska.
Jag tror det är skrivet nånstans att vi människor hela tiden
pendlar mellan att få vara en i gruppen...och mellan att hävda
vår individualitet.
Och ständig konflikt och pendlande mellan dessa båda hållningar.

Igår kom en repris på P 1 som jag väntat på. Handlade om
de nya social medierna,blogg-liv och facebook-kultur. Det var
ett fantastiskt bra program med många olika röster,ett kalejdoskop
av attityder och ingen slutsats om det är fel eller bra,ingen moral
huruvida det är bra att personliga saker blir uppenbara och privat-
livet så genomskinligt.
Däremot belyste programmet att det vi tror är så nytt, att vi öppnar
upp vårt privatliv såhär, inte alls är något unikt i historien.
Tvärtom var en tes att privatlivet är en historisk parantes på 150 år.
I brevkorrespondanser talas öppet om nattliga pollutioner,
tarmproblem och annat som vi kanske nuförtiden skulle tycka var
hiskeligt pinsamt.
På medeltiden skedde sånt som barnafödande,sjukdom och döende
ofta i överbefolkade rum där ingen kunde andas om integritet.
Man delade rum och säng i familjer vilket knappast gav mycket privat
område.
De generationer som nu växt upp har varit omgivna av
ett konstant flöde av ord och bilder om sex. Samtidigt är det den mest
"pryda" generationen som aldrig skulle drömma om att sola naken,
och med killar som har kalsonger under badbyxorna för säkerhets skull.

Så är det alltid genom historien,en tes och en lika stark anti-tes.
Vi har en överenskommelse, en konsensus att det är fel att lösa
konflikter med våld - samtidigt som våldsamma konflikter i världen får mer
och mer destruktiva konsekvenser.
Vi kan ha en vilja att skydda kvinnor och barn och samtidigt drabbas
kvinnor och barn mer än nånsin av våldets utsträckning.
osv osv.

Några av bloggarna som pratade i programmet karaktäriserade sig själva
som riktigt blyga i grunden. Och nu babblar de om allt.
......så kan det gå när inte haspen är på.