Sommaryra
sätt och vis har lite obalans med den korta intensiva sommaren då
allt ska hända och alla ska träffas.
Igår blev det iallafall kärleksparken. Första gången i år och Hanna and
the Hooters spelade. Ett band som kanske spelar hellre än bra, men vad
gör det, jag är ingen musiker och de har blivit mycket bättre än sist.
Gillar deras låtval man blir ju på gott humör av gamla goa rocklåtar
som" Mustang Sally" och" The passanger", Billy Idols " White wedding"
är ju också en höjdare.
Kärleksparken är ett absolut opretansiöst ställe där alla åldrar kan
få finnas. Man ser folk som varit osynliga under hela året, gamla
övervintrare, gamla överlevare, gamla kärlekar dyker upp, gamla
bekanta. Så där känns gott att få vara.
Efteråt stack vi hem till mej för att värma oss, men vi kom sen inte
längre. Tord, Cilla, Magnus Gohde och jag.
Eftersom vi har många parareller har vi en del att dryfta, de letar
efter ett gemensamt boende precis som vi.
Och jag fortsätter att vara med människor som är yngre. Visserligen
kom Bästa Anna , jämngammal med mej ner en stund men hon gick
ju tidigt.
Nästa veckas fest lär också innebära att jag är äldst på platsen och
det är väl nåt jag bara får bestämma mej för att gilla.
Tacksam för att hitta folk som åtminstone är kring fyrtio...
Men men...får väl inbilla mej att det håller mej ung nånstans.
Och en tjej kom fram och berättade att hon läser min blogg och det
gör mej så lycklig.
Visserligen tänker jag att jag skriver för att hålla igång formulerings-
förmågan och för att jag hela mitt liv hållt på att skriva dagbok-
men nånstans känns det häftigt och pirrigt att orden finns därute...
Dina ord finns här ute... jag har följt din blogg nu under en längre tid... det är märkligt att lära känna en människa som inte känner en själv... du delar med dig och är så klok så klok... skänker lugn med dina ord till en stressad själ som jag... måste också säga att du tänker rätt... tvärt om emot mig men ändå rätt... du säger att du känner dig yngre genom att umgås med människor yngre är du... själv umgås jag uteslutande med äldre... och DET får mig att känna mig yngre... det ger mig själaro att se mina vänner som är massor av år äldre... hur de är som de alltid varit... de får mig att inse att ålder bara är något man räknar till... en obetydlig siffra... det som betyder något är hur man mår och känner sig... inget annat spelar någon roll... kroppar kan åldras men sinnet består... berättar om den verkliga människan... den som bor i kroppen... och du verkar ha ett varmt och levande sinne... oavsett vad räkneverket visar... =)
Kram /M
Åååå vilka goda ord och välformulerat!
Visst är det konstigt med bloggar och allt hur man kan kasta sig ut i nån slags tankerymd och dela med sig...
Blir SÅÅÅ lycklig över att du läser och känner nåtslags lugn för det är delvis det som jag vill. Det är ju känslan av att dela med sig som man vill åt och jag vill dela med mej av mitt välmående men inte förneka det negativa och jobbiga som kommer i min väg, för det drabbar oss allihop.
Det allmänmänskliga...
Jo detdär med åldrar växlar. Har umgåtts med äldre folk förut men just nu märker jag som sagt att det blir mer och mer yngre.
Men jag vet inte om det alldeles självklart får mej att känna mej ung. Jag är ju alltid ÄLDST, så min identitet blir ju som den äldsta... och det är inte alltid jättekul, men kanske blir det mer energi i de
yngres sällskap.
Kan inte göra annat än iaktta och leva med.
Ska spara dina ord om " varmt och levande sinne", precis vad jag önskar mej- så tacktack för dina ord!
