Man skulle vara på Chelsea hotel

Visst är det underbara dagar. Morgonyoga, sen ner till havet.
Simma och dyka bland tångruskor och sjögräs, få sommarvitt hår
som luktar saltvatten och få en djup solbränna på hela kroppen.
Men lätt urlakad sitter jag här hemma i korsdraget och väntar på att
det ska svalna av så jag kan cykla och plocka bär och klippa gräset.
Vilket är det enda jag hinner innan myggen blir envisa.

Och så är det den vanliga bearbetningen i mitt inre när jag ibland
känner att alla är på väg nånstans. Alla ska grilla, gå på nån konsert
eller evenemang.
Alla ska dricka alkohol...
Ett jävla drickande i Sverige så här års.
Själv har jag blivit mogen och redig, men mest är det för att jag inte
kan låta alkohol stjäla av mej:
Tid, Pengar, Hälsa.
Och jag som inte har nåt jobb, har alltså ingen fritid och inga pengar.
Allt jag tar mej för får sovras, tänkas på, övervägas...och ofta avstås
ifrån.
Staden jag bor i är en sån sommarstad. Varenda dag så här års händer
det saker, men jag deltar sällan.
Denna helgen drar Wheels and wings igång och överallt kommer bilar
stå och puttra ut avgaser och det är så trevligt så, och så folkligt.
Älsklingen jobbar i helgen, klipper gräs på golfbanan tidigt tidigt tidigt.
Själv känner jag tackochlov inte rastlösheten som annars ansätter mej
när jag tror att  allt händer nånannanstans.

Jag VILL lära mej förnöjsamhet.

Läser den härliga biografin av Patti Smith " Just kids". Hon och Robert
Maplethorpe i New York i slutet av sextiotalet. De tar in på det berömda
Chelsea hotel. Herregud! DÄR skulle man ju vara förstås.
..." Däremellan kollar jag in vad som händer. Studerar folk som kommer
och går i lobbyn där det hänger dålig konst på väggarna. Stora på-
trängande saker som man prackat på Stanley Bard istället för hyra.
Hotellet är en desperat fristad för en massa begåvade kringdrivande
ungar från alla samhälsklasser. Gitarrister och påtända skönheter i vik-
torianska klänningar. Nerknarkade poeter, dramatiker, barskrapade film-
makare och franska skådespelare. Alla som passerar här är någon,
även om de är helt okända ute i stora världen."

Kanske tack vare en del yoga denna sommar lyckas jag behålla mitt
fokus...än så länge...än så länge.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0