ullaunna

Hemma efter morgonbevattning av kolonin.
Jordgubbsplockning. Skördar sallad, ruccola, fänkål och potatis,
klämmer på krusbären och lyfter på vinbärsbuskens tunga grenar.
Inspektion.
Lyfter på duk för att kolla morötter och kål. Sniglar tar sig ofta in inunder
och har världens mysigaste snigelkalas i fukten.
T.om plommonträdet ser ut att ge rikligt, men där ropar jag inte hej
ännu för rätt som det är kan de falla av - omogna.

Dagen igår fick mej att tappa, tappa energi, tilltro och glädje och allt
blev otryggt och lessamt. Kunde inte tro på Förändringen.
Igen.
Det mesta ordnade väl upp sig till dagens slut och allt handlar om
bagateller - men under bagatellerna vilar obalanser och tyngre sorger.

Sommaren har alltid varit en sorgtid för mej. Lär mej år efter år
att parera och hantera.
När det är väldigt torrt som det är nu får jag för mej saker som att
jorden "sörjer", när det blåser som idag får jag för mej att livet saknar
balans. Och börjar det att sommarregna sådär som det kan göra dag
efter dag kopplar jag det till inåtvändhet, melankoli och instängdhet.
Frustration och förstörelse.

En positiv sak är att jag märker skillnad från andra år. Så här
års brukar jag få jäkligt ont i ryggen av alla konstiga böjningar i
jordgubbslandet, men jag märker en sån förbättring av all skivstångs-
svingande och alla yogavridningar.
Tack alla makter för att jag tillslut tog mej samman och kom igång!
Tänker i termer "Uppbyggelse", vidmakthålla och bygga, förbättra
och kanske kanske  ta  steget att Förändras...