Tornet som rasar

Naturligtvis förbyts allting, såpass har jag lärt.
Att hålla kvar lyckosamma tillstånd där alla bekymmer ligger
vilande fungerar inte.
Precis som vädret idag har allt skiftat, igår åskade det och regnade
på kvällen, men då var jag också tämligen solstekt och varm och
jorden tog förstås tacksamt emot.

Utifrån kommande inflytande blandar sig i mitt välbehag , långt ifrån
i tid och rum, gången smärta, förfluten plåga. Min omedelbara tanke:
Hur vågar du förstöra mina dagar!
Mycket förstört, men byggt igen. Allt levande jag värnat, men inte lyckats
i mitt uppdrag...
Tornet, det raserande i det som korsar, i mitt senaste upplägg.
Allt annat bra, riktiga lyckokort.
Denna för övrigt lyckliga tid.
Hanterar genom att andas.
Andas igenom.
Att vänta och släppa.
Göra sinnet genomsläppligt som vatten, inte hålla kvar, inte motstå,
bara låta gå igenom, ta in och släppa ut.

Vädret  tillåter att jag inte behöver hetsa med växthuset. Satt istället i
en telefonkö till viasat bara för att få veta att det var de som klantat
sig - men det blir jag som får ringa och jag som får ta mej till banken
och hämta ny inbetalningslapp.
Symboliskt för det som händer i mitt liv just nu.
Ska jag reda upp andras felaktigheter?
Lånade böcker och tittade på reakläder - mina flykt- och -tröstvägar.

Kom på när jag lyssnade på en dam med mycket bärande röst på
damernas nakenbad som pratade om sitt matkonto och om sitt nöjeskonto.
Kom på att jag inte har nåt nöjeskonto.
Men visst är mitt liv för det mesta ett stort nöje i sig.
Nu ska jag t.ex förlusta mej med lite trädgårdsarbete.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0