Ner i svarta vattnet och upp igen

Dök ner i den svarta kalla sjön igår. Av lite olika orsaker
plumsade jag i och det kalla mörka vattnet slöt sig om mitt huvud.
Drack kaffet utomhus i växthushörnet, vädret var kallt men
jag har börjat ta på mej det långa yllet, en gammal lammullsklänning,
mörkgrå med hål, och den drar jag över mej och den värmer höfter
och lår på ett sätt som inte jeans förmår.

Rensade och rensade under päronträdet och under vinbärsbuskarna.
Gör det försiktigt för där växer förgätmigej och den vill jag spara,
det är så  vackert när våren blir förgätmigejblå och svävande.
En liten fågel med orange bröst höll mej sällskap ( kan inte fåglar).
Den hoppade  orädd i mitt synfält hela tiden och tröstade min oro.
Kirskål under vinbärsbuskarna, inte kul. Rötterna slingrar och dyker,
vecklar in sej i buskens rötter. Omöjligt. Koltrasten kom också, som
alltid när jag myllar omkring i jorden och får upp mask till ytan.
Rätt tidigt hem för jag hade ett läkarbesök att fixa. Ett
enkelt cellprov, men nog för att förmörka min vecka.
Skulle passat den lilla Alva-halvan men det hade blivit fel i almenackan
så den lilla uppgiften utgick.
Dystra tankar och argumentation pågick i min skalle. Så fort jag klev
innanför dörren slet jag fram ett papper som jag delade i två halvor.
Den ena halvan radade jag upp älsklingens prioriteringar. Den
andra delen skrev jag ner mina egna.

Nåväl.
Allt avhandlades till kvällen och blev välan bra. Men man upplever
ju det som jag antar att de flesta upplever i sina förhållanden: Man
ältar i princip samma problem hela tiden.
Men när det kommer till kritan känner jag att det är så i livet att vi
faktiskt inte kommer så långt. Samma problemcirkel att kretsa kring
med rätt så små och minimala avvikelser.
Allt som allt var jag tämligen utmattad till kvällen samtidigt som jag
hade träningsabstinens. Ingen god kombination.
Fastnade framför teven fast det egentligen var annan stimulans jag
behövt.
Såg Jan Jörnmark, ekonomihistorikern som fotat glömda platser.
En mardröm för mej som fullkomligt hatar resursslöseri.
Så jävla onödigt, tänkte man , kan ingen använda allt detta!?
" Skavlan" var okej och Tuva Nuvotny smart och charmig. Dendära
matematikern var ju helt osannolik!
Som en filmfigur , passionerat lycklig, intensivt storögt närvarande
i sin glädje över att få formulera och överföra matematikens tanke-
värld och dela med sig av sin kunskap.
Tänkte igen på Joyce Carol Oates, som han för övrigt var riktigt lik ,
med sina makalöst stora ögon. Läser i hennes dagbok hur mycket
glädje hon får av att undervisa.

En av mina önskningar är att jag skulle vilja vara intelligent.
Och vacker....och rik.
Tre önskningar som jag nog delar med största delen av jordens
befolkning.

Kommentarer
Postat av: Emma

Det later som att det kan ha varit en rodhake :) Dom ar sa fina! Det ar sa konstigt med livet, det kanns som att vi ar manga manniskor for att vi ska finnas till for varandra men i ett forhallande kan det anda blir sa kaosartat och jobbigt ibland...kanske det ar charmen med det? Hur gick det hos lakarn? Bara genom att finnas ar vi vackra :) och genom allt vi gor, tank alla dina fina tavlor! och blommor :) fast ibland kanske det inte kanns sa... Kram fran emma

2010-10-02 @ 18:54:57
URL: http://emmaimoldavien.blogspot.com
Postat av: ulla

Kul att höra av dej fina Emma och kul att få kommentar , händer inte så ofta. Gillar att skriva ändå för man tränar sig i att formulera sig, om inte annat. Imorrn får jag hit lite datasupport som kan visa hur jag sätter upp din blogg bland favoriter. Det är så himla mycket jag inte kan....

Hos läkarn gick det fint.

Relationer är inte enkelt alltid, nej.

2010-10-02 @ 22:58:16
URL: http://ullaunna.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0