Drömmandet

Läste igenom det senaste inlägget och vill förklara
lite mer.

Jag blir alltså förundrad ibland när jag vaknar och känner
att jag liksom kommer från en annan plats. Där något har
avhandlats och jag var med fast jag sov.
Vi går på olika platser när vi sover. Ibland bara den vanliga
drömmen där omedvetet obearbetat material från dagsmed-
vetandet omformas till symboliska bilder och dramatiserade
skeenden.
Ibland känns det som om jag rent geografiskt har befunnit
mej på en särskild plats rent konkret. Fast jag har drömt
samtidigt så platsen ser inte alltid likadan ut, men känslan
för att jag verkligen varit där mitt i natten är stark när jag
vaknar.
Oftast är det nånstans i stan och om det är utanför stan har
jag en stark känsla för om det är söder,eller norr om stan,
eller inåt landet .

Och så har vi drömmarna där jag träffar människor i deras
bästa potential, möten mellan drömmkroppar kanske?
Och dendär eviga skolan där allt är brusande utveckling,
ett slags sjungande i luften , en atmosfär som är underbart
upplivande.

Och ibland vaknar jag bara helt plötsligt i en insikt och
det var det jag ville beskriva. Själva tanken behöver ju
inte vara så särskilt enastående eller revolutionär i sig.
Som den här med skapelseberättelsens första mening, det
har jag ju läst olika tolkningar av.
Men själva känslan av att verkligen inse, verkligen förstå
på djupet. Det är liksom det jag vaknar mitt i och som får
mej att känna att jag faktiskt har befunnit mej någonstans
i min sömn.
Sakta tonar insikten bort under dagen och blir alltmer banal.
Därför vill jag skriva ner den och fästa den!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0