Knausgård igen, Vermeer och Stefan underbare Sundström
om sextonhundratalsmålaren Veermeer van Delft. Alla dessa röster ,
konstnärer, fotografer, filmare och konstintendenter som hade så insikts-
fulla saker att säga. Tänk att ha en sådan påverkan på människor så
långt efter sin död! Att bli så tolkad, så avläst och analyserad!
Att hans ganska fåtaliga tavlor väcker så mycket intresse och beundran
just i vår tid är ju intressant. Stillheten, lugnet, ljuset...
Intressant vad man sa mot slutet - att Vermeer levde i en tid som
präglades av krig och katastrofer, av våld.
Kanske då man målar vardagen och det slutna stilla rummet med
sådan kärlek. Och kanske det är därför vi älskar tavlorna just i vår
oroliga tid.
Och i " Skavlan" dyker Knausgård upp! Och bevisar att trots att han
avtäcker hela sitt liv i öppen dager äger han en nästan vaksam
integritet. Mycket sympatisk människa med ett ansikte som nästan
visar sorg ibland.
Stefan Sundström också våldsamt sympatisk, så tillknycklad och
skrynklig med sitt ofixade yttre. Och odlar gör han! Och försvarade
papporna som går på babyrytmik från Susanne Biers ganska
osympatiska yttranden om att det skulle vara osexigt. Älskar
hennes filmer - men där föll hon i mina ögon.
Kvällen avslutades med " Trapped" med bla Charlize Theron
och Kevin Becon. Courtney Love gjorde bra roll.
Kom på att hon efter sina plastikoperationer faktiskt liknar den
där lyckodraken i " Never ending story".
Torden jobbat kvällen och imorgon bitti så min kväll har varit
allena. Lämnade sista hösthallonen och en liten gurka till
Alva-halvan i kvällningen. Haft en bra dag med mitt pyssel
och mitt stök. Tränat. Städat Slipat och grundmålat en ask iallafall.
Så snart kan jag allt börja måla..
Nu borde jag sova.
Bier verkar puckad.
Men om hon går igång på talibaner så är det väl upp till henne att göra det.
Däremot, och bortom henns sex-funderingar, så är väl frågan fan inte om man gillar sångstunder och babyrytmik eller inte. Frågan är vad din bebis gillar. Har man satt en människa till världen så har man ju ansvar för den, att se till så att den får det den behöver för att utveckla sina förmågor och att tycka livet är schysst i största allmänhet. Det ansvaret har inget med kön att göra. Mamma eller pappa så är du förälder till ditt barn. I det uppdraget ingår rätt många fantastiska grejer – och en del saker som inte är fullt så fantastiska. Men om man börjar prioritera sitt barn behov utifrån överväganden om de här aktiviteterna får en att känna sig ‘sexig’ eller inte – då är nog frågan om man alls borde ha barn.
/christofer
/christofer
Jamen det var ju alldeles förträffligt uttryck. Tänkte mer och mer på vad hon sa och retat upp mej lite. Gick inte alls med på att familjelivet kunde kännas klaustrofobiskt heller och trodde att det berodde på att Knausgård var man (!)
Den som inte har upplevt familjelivet som liiite klaustrofobiskt nån jäkla gång måtte väl va ett under och undantag. Hur gärna man vill så kräver det en del att verkligen vara så vuxen att man lägger sej själv åt sidan i förmån för den kära avkomman, men hon tycktes inte alls känna av dendär, nästan allomfattande ambivalensen som jag tror både män och kvinnor känner av.
