This is a good day

O jag har haft en bra dag igen!
Tack för alla goda dagar.
Lätt att cykla till kollo igen, motståndet borta med sommar-
värmen. Fyller min lilla ståltermos med kaffe och dricker det
i hörnet där värmen stannat kvar, iakttar en liten mus som
ska ta sej mellan växthuset och komposten. En farofylld
sträcka. Den sticker fram en bit och sen tillbaka, flera gånger
innan den kastar sig framåt och in under kanten på den
skyddande komposten. Sen dröjer det inte länge förrän den
klättrat upp och nosar på det nya.
Återigen flera framstötar innan den hittat nån liten äppelbit
som den drar med sej ner till det skyddande innandömet.
Inte lätt att vara en liten mus. Ljusbrun och söt är den och
jag kan inte tänka tanken att jag kanske skulle stampa
ihjäl den. Men faktum är att den ställer till en massa elände
i början när den gnager av mina nysatta plantor och biter
av jordgubbar innan de är mogna.
Men har man utseendet med sej går man tydligen fri...

Annat går det för sniglarna. De är också på sätt och vis
vackra men när jag i en bit högt gräs hittar stora kolonier med
vita snigelägg agerar jag massutrotare. Etnisk rensning under
mitt diktatorstyre i trädgården.

Solen har varit varm, fjärilarna fladdrar  förvirrat omkring,
rosorna blommar i vacker sensommarblomning, rosenskärorna
står höga i sin skira grönska och vippar och vänder sina sköna
ansikten, strimmade i rosa, rött och vitt.
Själv fastnade jag i intensivt pedanteri när jag borde göra
en allmän intensiv röjning. Gjorde fint fint med gräsgångarnas
kanter, hugger jämnt och rakt.
Nåt med nån ny diagnos antagligen gör mej passionerat upptagen,
helt oförmögen att slita mej.

Något jag annars måste slita mej ifrån är hemnet och brun-utan-
soltuben. Sommaren är slut! Acceptera blekhet, vita ben och
armar, mjöl-askgrått ansikte. Men kletade på mej lite ändå,
ska på kräftskiva i helgen ju!
Hemnet drar igen, även om vi ju först ska bli av med Tordens
hus innan det är nån idé att kolla runt.
" Escape to the country" har fått pågå utan min blick men nu
är jag där igen.
Drömma drömma drömma.
Kanske det bästa av allt?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0