Livet lever vidare

Skönt att gå och träna, en politikfri zon, lyssnade på radio
hela morgonen eftersom jag inte visste nåt om valresultatet ,och det
kändes inte så roligt sen heller.
Politik är ett jobbigt ämne och genom familjen går ett politiskt kors
och jag som hatar polarisering och argumentslagsmål mår lite illa
av valtider.
Kryssar mellan kanaler på teve och radio för att få slippa.
Nog vet jag vart jag har min tillhörighet, medellös som jag är -
men jag har aldrig känt mej direkt hemma i något politiskt parti.
Har kanske bristande kollektivitetskänsla nånstans.
Min enda lojalitet är till Jorden och till mänskligheten på jorden
med nåt slags andligt perspektiv.
Drar mej tillbaka i min erkända eskapism, läser och ser på film.
" Weeds" som är tillbaka på sexan t.ex.
Tackochlov var jag inte bakis alls efter lördagens festiviteter.
Nånslags stor nostalgifest med band som var aktiva på 70-talet.
Fast för mej blir det inte nostalgi eftersom jag inte var med då
riktigt. Tillhörde inte de kretsarna och fick ju barn i slutet av 70-
talet så då var jag inte mycket ute och rörde på mej.
Först ett mysigt litet födelsedagskalas på fyra tjejer hos
Bästaste Malin. Jag är äldst som vanligt.
Kände mej lite som en parodi på min egen ålderskategori för jag
hade slängt på mej en lepardklänning och pudrat kinderna med
solpuder. Klänningen var hemmaomsydd av nån slags loppislång-
kjol och på fötterna hade jag ett par nästan tjugo år gamla bruna
kortskaftade mockaboots med klack.
Samtalen gick kring resor ( som jag aldrig reser på) och om folk
( som jag inte känner). Jaja, sen blev det ändå lite annat prat
så jag också fick va med i matchen.
Men " nostalgifesten" var riktigt kul! Träffade lite folk jag kände
och musiken var bra, lokalen var bra, ölen rätt billig - och vi
dansade som galningar.
På slutet gick alla banden upp samtidigt och Sara Löfgren i rött
och tatueringar sjöng med och svetten rann gott.
Cyklade hem  genom mörkret med medvinden lagom glad i hågen
så tacksam för jag trots allt bestämde mej för att gå.
Nu tillbaka i vardagen - träning och tvättstuga , och nu är dessutom
regnet tillbaka.
Har en liten hemlig glädje trots allt fastän oro känns i magen.
Livet lever vidare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0