ullaunna

Sådärja. En stor glasskål full med potatissallad är färdig, över-
plastad och ställd i kylskåpet i väntan på avfärd.
Ett överaskningspartaj ikväll ska bryta veckan som varit full av
hårt kroppsarbete.
Den där jäkla gödseln jag köpte i höstas, ett helt fullt traktorlass
har legat halvt nergrävd och i högar överallt, och alla perenn-
rabatterna har varit som vanligt bruna och skäpiga, mycket att
klippa ner, rensa och räfsa bort.
Varje gång jag cyklar dit är kassar och cykelkorg fulla av plantor,
och därinne växer sallad, spenat och rädisor för fullt.
Penséer är planterade i krukor och urnor, blir lite åtgångna av
blåsten men hämtar sej och växer.
Varit så gräsligt trött och bekymrad mitt i vårglädjen, för jag
fick ett slags hudutslag vid sidan av ryggen.
Eftersom jag ätit en halv burk glucosaminer för mina leder trodde
jag det berodde på en överkänslighet.
Det gjorde ont och huden runtom var väldigt öm och tålde inget
skav av kläder.
Varje gång jag böjde mej stramade det och ömmade.
Hade en riktigt jobbig natt där jag varit helt säker på att det var en gräslig
cancer som snart skulle ta mitt liv....just när jag äntligen skulle få
mitt hus!
Men nästa dag googlade jag på bältros och förtod att det var det
som var grejen.
Trodde bara det var gamla mänskor som fick det, men det handlar
ju om att man haft vattkoppor och sen blivit utsatt för viruset igen.
Haft en sjukdomskänsla i kroppen ett tag, så allt faller på plats
och jag blev så lättad.
Nu håller det på att läka och det positiva är att det ger en resistens.
Nu får jag antagligen aldrig bälros mer.
För får man det när man är gammal och nedsatt kan det bli väldigt
långvarigt.

Så nu avslutar jag denna något arbetsamma vecka med
en fest. En go kille vi känner fyller fyrtio och hans tjej har fixat att
vi alla ska dyka upp med mat och dricka när han tror att han är i
princip bortglömd.
Våren väntar, men Allt Ska Bli Bra.
Allt Ska Bli Bra....