ullaunna

Det blir nog nej till huset vi tittade på idag.
Kände mej så nervös när vi körde dit, okända vägar, vem vet,
kanske skulle det bli min hemväg.
Vinden blåste, det regnade och huset hukade vid en backe med
vacker ekskog, men framför var öppen jordbruksmark.
Huset kändes bra men älsklingen klättrade stegen upp på vinden
och tyckte det luktade svingödsel , och när vi körde hemåt såg
vi en bit bakom kullen ett bonneri med en stor svingödselstack.
Det plus en del plumpar i besiktningsprotokollet blev
ett nej då.
Här far man i en berg-och dalbana vad det gäller känslorna. För
när vi kom dit och jag såg utsikten, hörde vinden vina och såg
det enskilda läget blev jag starkt berörd.
Men när vi åkte därifrån blev jag också lättad...

Vi slapp en Sjua. Ja, vad ska man hålla sej till här i världen?
Jag läser planeternas vinklar och tar med siffrornas vibration...
Flummigt javisst, men det är bara såå kul att kolla vilket nummer
folk bor på. Eller hur saker har ändrat sej när man flyttat.
När jag bodde på 59= 5+9=14= 1+4= 5, som är merkurius
nummer, rörde sej allting. Relationer t.ex. Och jag möbelerade
om hela tiden.
Så flyttade jag till nuvarande 13 dvs 4 och här hamnade allt stilla,
jag värdesätter odlandet, moder jord, arbete och strävan. Tryggt
men risken är att man samlar på sej saker.
Om vi skulle flytta till det vi tittat på hade vi hamnat under sjuans
vibb. Ingen bra siffra för att direkt lyckas i världsligt hänseende,
men bra om man vill föra ett kontemplativt liv med meditation
och stillhet.

Så kanske slapp vi sjuan... mot nya roligare siffror kanske. En etta
eller tvåa hade suttit fint, eller en sexa eller åtta.

Och till alla som skakar på huvet: Det är bara en kul lek, liksom allt.
Nåt ska man roa sej med ju.
Nu får jag ta och lägga mej ett tarot för dagarna som kommer.