ullaunna

Så mycket i livet är inte alls som man tror, snarare tvärtom.
Allt det vi strävar efter undflyr oss, det vi kämpar emot eller undertrycker
sticker fram, eller kastar sej över oss och äter upp oss.
Det vi inte vill, gör vi, eller va nu Paulus sa ( tror jag).
Det vi vill ,gör vi inte.
Som om en lag om alltings inneboende motsättning ligger nedlagd i materien.

Idag var jag full av tagg och strid, det erkännes och när jag cyklade den
första resan tog det plats i mitt huvud, stångades och bökade.
Cyklade hemåt och himlen var grå och läckte regn, men nu lyfte jag.
Det krokiga hade rätats ut på nåt sätt och insikter nådde fram, färdigbakade
i den stora alkemistiska ugnen Athanor.

Tänkte där jag cyklade i Tordens gamla jättestora rätt smutsiga regnbyxor
och en hejdlöst rosa prasseljacka från åttiotalet att nu ser jag ut som en
kärring - men det här fuktiga regnandet är bra för hyn och gör mej säkert
tio år yngre.
Tänkte att alla de som kör förbi mej i stora varma bekväma bilar kanske tycker
synd om mej där jag strävar fram i vind och regn, men faktum var att sinnet
( för en gång skull) var alldeles fridfullt och avklarnat och kroppen mår så bra
när den får kämpa....
Tänkte att man kan sitta i designerkläder i finaste bilen på väg till flashigaste
festen och kanske ändå må skit.
...Jo man kan såklart må förträffligt - men det gjorde jag med, utan allt detdär.
Tänkte också mycket på hur anden verkar i kroppen och livet och hur klart och
enkelt det faktiskt är - inte alls komplicerat eller svårtytt.

Och jag upplevde frihet, just nu, just där på vägen på min cykel, under regnet.

...Och så fort jag uttalar något som en sanning brukar jag i nästa livsmoment
få ta tillbaka alltihop, eller få det kastat på mej som en reflex i en skrattspegel.
Så allt jag skriver för alltid med sej en fara.
Men jag nöjer mej med att säga att just nu var allt detdär sant!