Vivianne Westwoods vackra ögon och Dexter

Ja  mitt enda nöjesliv denna sommar har väl i princip varit teven.
Enda man orkat och velat efter en busy kroppsarbetardag.
Lustigt hur det fungerar i världen: Jag som inte har nåt arbete, sliter nog
mer än många. Så det blir jämnt karma, eller hur?
Att va fattig är ju ett arbete i sej, man gör många konstiga saker som t.ex
banka sönder läppglanset med en hammare för att komma åt sista slattarna.

Ja, för läppglans kan man ju inte leva utan.

Vad jag såg i söndags: Dokumentär om den fascinerande modeskaparen
Vivianne Westwood.
Hon har länge sett ut som en tant, redan under punkens glanstid, vill jag
minnas. En udda och egendomlig tant visserligen med jäkligt flippade outfits.
Men ett sånt där saggande tantansikte, som man ju får.
Och där går hon i sin värld av undersköna modeller.
Men det har jag sett bland många modeskapare, de är ofta inte vackra ett
dugg, det är liksom underordnat. De är besatta av sitt arbete, inte av att gå
omkring och försöka behaga.

Hursomhelst i detta ordinära tantansikte med rött hår satt de vackraste ögon
jag sett!
Tänkte mycket sen på ögon och allt de kan uttrycka.
Hennes ögon var både fjärrskådande, magiska och klarögt betraktande, och
hemlighetsfulla. Sagoögon, feögon.

På söndagar tittar jag på " From Larkrise to Candleford". Såååå förtjusande
för en anglofil . Om ett postkontor i slutet av 1800-talet. En liten by med
några karaktärer man får följa. Små dramer och större och jag älskar den
omsorgen som skänks åt varje liten misshällighet.
Som om alla hade all tid i världen. I en svunnen värld.
Men det känns som ett   skamlös frossande  och väl sötsliskigt emellanåt
( men underbart) så när det är slut växlar jag till sexans favorit, den moraliske
seriemördaren " Dexter".
En serie som gör mej lugn och vilsam i sinnest...av nån anledning.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0