ullaunna

Måste samla mej idag och sätta igång att måla.
Det är rätt intressant hur dagar bara kan plottras bort. Såhär:
Cyklat och tränat på morgonen efter en dålig-sömn-natt,
hem genom rimfrosten, av med allt svettigt och morronrocken på.
Slå på datorn och käka lite frukt medans jag blir helt indragen i roliga
konversationer om teveserier, krämpor och väder.
Kaffe. Knäcke.
Klipper  ner torkade aprikoser och fikon, hackar nötter i en gröt
som ska koka och svalna för att bli bröd.
Saknar jäst.
På med alla dessa vinterkläder och cykla genom rimfrosten till
Willys där jag handlar en hel del och fyller på.
Så.
Här är jag nu. Ska få ihop degen och sen drar det väl till att
laga lunch.

Ringa Tord kanske och höra hur han förfar med sina dag.
Så mycket han ska fixa innan hans jobb drar igång på golfbanan.
Ska han få ut huset sitt innan dess?
Tycker mej se en fördröjning i allt han företar sej.
En spegel av mej själv, så hur förfar man?
Livets allmänna seghet.
Önskar jag kunde ha en lugn förvissning i att-
Allt händer när det är dags....
Men han som trots allt är sexton år yngre känner ingen hets
ännu, den kommer kring femtio tror jag.
När man plötligt verkligen konkret inser att livet har en begränsning
och vill man nåt så får det manifesteras nu!

Nu ska jag måla.