ullaunna

Blåsigt, halvmulet, vädret kan inte vara bättre!
Igår kom regn till kvällen efter en varm och solig dag, idag önskar
jag kunna gå inomhus ett tag nu och ta hand om mina bär och packa
några lådor.

Kom nyss från kolonin där jag plockade vinbär och hallon och en påse
grönsaker till dem som kör mej idag med lite grejer. Betalningen.
Lagt kompostjord på tomatplantorna och vattnat med jäst nässel-
vatten. Ompyssling, nu kan de sätta igång och producera!

Hela tiden försöker jag kontrollera min känsla av stress. Prata
lugnande med mej själv.
I lördags cyklade jag tidigt till kolonin och slet med den halvtrasiga
gräsklipparen, som tappar sitt hjul ibland. När jag iallafall svettig
avslutat gräsklippning och hallonplock och vattning cyklar jag hem
och kommer in i lägenheten som ett frustrerat oväder.
Till en oskyldig och avslappnad Tord.

Jamen KLART han ska ha en sovmorgon när han går upp klockan
fem varje veckodag och även helger ibland.
Ändå är det svårt att hantera otåligheten. Hans rygg behövde ju även
en lugn helg för att hämta sej efter en sträckning - men jag blir otålig.
Sprakar av hets-energi, men sen sköljs det bort i ett havsbad med
gungande vågor.

Musik sen upp i Kärleksparken, glada ölande rökande människor.
Några kalla i skuggan med vänner, sen cykla hem med strandtäcket
tvärs över styret, lätt glad i hatten.
Hem och ladda in foton i datorn , satte mej och såg vackra muskulösa
bröstkorgar i homoerotiska 300, tills Tord trillade in, även han på pickalurven.
Blivit inregnad under markiserna under åskvädret som dragit in.

Men en sån tidig, lagom glad kväll fick tackochlov inga efterräkningar.
Nästa dag kunde allt fortsätta som vanligt, kollo, ett bad och sen mat
och packa lådor. Vi åkte till Ekvägen med baksätet fullt och cyklar
på stället bakom. Kom till lugna tillvaron på lugna gatan.
Kyrkklockors milda klang, mild kvällningssol på altanen.
Jag planterade lite, gick på det svala gräset och bara badade i lyckokänslor
och harmoni. Allt detta ska bli mitt!!! Jag ska bo här!

Sen satte vi oss i Tords gamla slitna soffa och njöt av " Life on mars".
Tänk att Harvey Keitel är det första jag tittar på i huset. Bara en sån sak!
Så pussade jag Tord hejdå och cyklade för första gången vägen från huset.
Och den var ljuvlig!
Genom den vackra delen av samhället, upp på cykelbanan som leder
över jordbrukslandskapet med fält av vete, råg och majs. Dikena fulla av
doftande gulmåra, älggräs och blåklockor. Inga uppförsbackar att tala om,
bara härlig härlig cykelväg.
Min väg!

Och den dagen var så lycklig att man nästan blir rädd, för när lyckan kommer
vet man ju att inget är beständigt. Och jag vet att om jag nu får vad
jag drömt om i så många år är det ingenting som lovar att jag blir en lycklig
människa.
Men lyckan förtjänar att firas när den kommer, och jag hurrar när
den far förbi på besök.