ullaunna

Den intensiva tiden får mej att längta en bit in i framtiden
då allt lugnat sej till en behagligare takt. Solen skiner idag, morgonkaffet
och mackorna framför datorn, halv åtta och jag har sovit rätt bra.

Igår sa jag upp lägenheten. Min alltför gamla legetimation togs emot...
ännu en sak som jag inte fått tummen ur att skaffa.
Det Nya Hemmet och Den Nya Cykelvägen drog, men faktum var att
jag fått skavsår på innansidan av benet, så jag höll emot att sticka iväg.
Plockade bär och stack ner och badade och åt min lunchsallad nere på
damernas.
Vattentemperaturen hade hunnit sjunka något under dagarna av regn
och mulet, men det var ljuvligt stressbefriat att dyka ner i vågen och hamna
i den tystare undervattensvärlden.
Även så var älsklingen mör efter en tuff arbetsdag, så han åkte iväg
för att gratta sin gamla kompis på födelsedagen och fick också en paus och
vila.
Vi jobbar ju som mest under sommaren, just när så många andra
firar semester och slappnar av, och det kan kännas som att åka på en väg
där all trafik är på väg i motsatt riktning.

Men en del gott fick jag höra på radion annars. Gårdagens " Kropp och
själ", handlade om hjärnan. Otroligt intressant. Jag vill inte kalla mej själv
dum, men faktum är att jag är väldigt ointelligent. När jag säjer det protesterar
min omgivning, som om dom kommer på mej att nedvärdera mej själv.
Det gör jag inte alls, bara det att just den intelligensen som handlar om att
fokusera på problemlösning, och matematisk förmåga...den lilla delen av min
hjärna är som en alldeles förtvinad muskel.

Sen är det klart att det finns flera andra intelligenser, där jag inte ligger lika
efter. Att motionera upp denna lilla förtvinade muskel lockar mej ju inte heller.
Slår mej hellre till ro och låter andra lösa just de problemen.

En kriminalkommisarie ( hade en mycket djup och manlig röst) berättade
om att just förmågan att visualisera var något man behövde vid problemlösning.
Och det har jag alltid sagt tidigare, att jag är ingen bildmänniska. Läser jag, ser
jag sällan bilder i huvet. Ska jag utföra nåt, måste jag göra för att kunna se om
det fungerar. Kunskapen sitter isåfall i det händerna gör.
Kanske just därför jag uppskattar bildmediet, fyller mej själv med bilder, färger
och former, som jag inte kan skapa i mitt inre.
Det intressanta är ju också att många superintelligenta personer är så korkade!
De lever inte bra, tar inte hand om sej själva eller sin omgivning, de klantar
till sina liv, minst lika mycket, eller mer.

Det bästa i programmet kom sist. En man som brutit nacken, missade tyvär hans namn,
fick underliga upplevelser efteråt, av att vara en bit ifrån sin kropp.
För oss flumskallar, är ju detta inte så chockerande. Han upplevde att han hade
en kropp, men en bit utanför, och det var den som rörde sej när han ville röra sig.
Eftersom han var naturvetenskapligt skolad, skrämde detta honom, men han
ville undersöka det närmare. Det var inget som hände generellt med andra nack-
skadade.
Han kunde förstås få svar genom religionen eller alla "new age-filosofier" men
han ville vara helt förutsättningslös, så han startade något som hette " Mind Event".

Att på ett djupare sätt undersöka var och hur medvetandet sitter och
hur det förhåller sej till kroppen, det kan bli fantastiskt spännande. Och hur flytande
gränsen är, mellan oss och andra. Mellan Jaget och Omvärlden.

När jag cyklar och kopplar av från stressen som jag upplever nu om dagarna,
låter jag mitt medvetande segla ut över landskapet. Över de vajande gräsen
och blommorna i dikeskanterna, över gårdar och fält och då blir jag befriad,
och min Kärlek växer och blir stor och omfattande. Först då kan jag känna
mej stark, för det är nog i kärlek vi kan känna oss oövervinneliga och odödliga.