ullaunna

Ja nu är det djungelns lag som gäller. Besökt kolonin
i förmiddags för att vattna växthusen , blada av en stor mängd blad-
massa av tomatplantorna, döda nåra sniglar, plocka vinbär och en
liten ask hallon.
Mulet och varmt , torrt i jorden men jag låter växtligheten få nöja sej
med fukten i luften.
Åskmolnen lockar och trängs vid himlens kanter men tar sej inte över
våra tryckande huvuden.
Men bra, för i eftermiddag ska vi nog köra ett lass i den öppna kärran.
Plocka upp en del från mitt källarförråd och ta dit en stol och ett bord,
för att komplettera det än så länge spartanska möbelemanget.

Igår åkte dottern och svärsonen och jag dit och överraskade Tord
med pizzakartongens rester på köksbänken och stora teven i full verk-
samhet på vardagsrumsgolvet.
Han hade nyss kommit hem från jobbet ju och det var första gången jag
låste upp med min egna nyckel!
Ett stort ögonblick.
Det blev rundvandring både inomhus och på tomten, prat med ännu en
granne som förhörde sej om det ena och det andra.
Jodå - grannsamverkan....

Men jag är glad nu och helt övertygad om att jag kan tas med både grannar
och renoveringspyssel.

Dottern och jag gick runt i trädgården och planerade. Och hon hade ett färg-
förslag till hallen som jag omedelbart nappade på. Varmgrått. Jaa, det var
ju den enda färgen jag kunde tänka mej. Ljusare på träpanelen och trapp-
räcket och mörkare på väggarna.
Där blir älghuvet fint.

Och där finns en druva vid väggen och mitt persikoträd ska få komma
ner i jorden, och hur trädgårdslandet ska få växa och bli större så småningom,
och där och där en insynsskyddande vägg med klättrande nånting,
och rosorna och syrenerna som ska ner på framsidan.
Som det är nu är det helt öppet med ett lågt staket, grannens hus blir som
en tavla in genom vardagsrummets fönster...

Kolonin blommar med en nästan skrämmande fruktbarhet. Rosorna ,
många som trängs på varje kvist och de jättelika pionvallmona och överallt
dillkronornas gulgröna guppande . Plockat kamomill och johannesört till te
och lägger ner några kryddiga brandgula ringblommor.

Försöker konservera min energi, men nu bakar jag bröd, har fryst in
bär och blandat andra bär till smoothie och vispat ner jordgubbar i yoghurt
som Tord kan äta. Nu kokas egna potatisen till sommar på P1. Meterhög dill
står i en spann i badkaret. Den får jag kanske cykla omkring på bygden
och försöka dela ut. Och fänkål som blir färdig i mängd nu. Smakar ju såpass
speciellt att man inte kan äta den varje dag.

Jag längtarlängtarlängtar efter det nya livet, det som ska komma, men först
efter en massa massa jobb . Orka . Ska man orka?
Det är stress - men rolig stress, och jag talar hela tiden lugnande till ej själv.
Ett steg i taget. Ett steg i taget......