ullaunna

I drömvärldarna kan upp vara ner och ner vara upp.
Ingenting  är riktigt vad det synes vara...
För ett par nätter drömde jag en mardröm.
Gick på en grusig gårdsplan i regn och höll en liten pelargoniekruka
handen. Såg att mycket av gruset sögs ner i en brunn och gick
närmare och då började jag dras ned.
Det var ett tungt sugande kring benen och plötsligt insåg jag faran.
Försökte häva mej upp och lyckades delvis, men sögs sen ner igen.
Helt irrationellt släppte jag inte pelargonian...
Hade jag bara släppt den hade jag nog kunnat häva mej upp med
bägge armarna.

Självklart tolkade jag denna mardröm som en varning. Kanske att
mitt liv var på väg åt fel håll.
Tyngden kring benen kunde motsvara mina smärttilsstånd i fötterna
och min vägran att släppa den lilla krukväxten kunde ju vara en
uppmaning att släppa mitt intensiva sysslande med det som växer...

En natt la jag mej i frid, bad om att bli frisk, om att få vara lycklig och
allt det vi alla ber om...
Gjorde en visualisering, en fortsättning av min dröm.
Det är något speciellt när man gör sådana här resor. Man Kan nämligen
inte drömma fram vad man vill. Försöker några vägar och det känns fel
tills jag plötsligt hittar en " resväg" som känns rätt!
Alltså drogs jag ner och hamnade direkt i en grotta under jorden. Lågt i
tak och med trädrötter som sticker fram ur taket.
Ljuset är grönskimrande och det känns lugnt, säkert och tryggt.
Och närvarande.
Är inte ensam och får ord till mej.
Mardrömmen kan vara en Ingång. Själv fick jag till mej begrepp som
Invigning, och den lilla pelargonen jag vägrat att släppa blev ett heders-
tecken!

Och dagarna som följde blev också mycket bättre dagar. Kände styrka
och optimism istället för de känslor av rädsla och tyngd jag upplevt i
veckan.

Så vårda dina värsta mardrömmar! Våga gör en resa och upplev dem
på nytt och se vart de vill ta dej och vad de vill säga!