Morgon, självbiografi och funderingar

Morgonkaffe, ekot på P 1 och Jacques Werups självbiografi som
morronläsning.

Tyranniska ledare ställs till svars och döms, det är positivt,
men alla alla dessa flyktingar!! Kaosartade förflyttningar över jordens
yta med skräck och hot , våld och död i hälarna.
Så finns de andra förflyttningarna...kineserna tar sej till Afrika, ser
landet som ett tomt blad, ser naturresurserna och utvecklingsmöjligheterna.
Intressant!
Hurskadetgå hurskadetgå?

Och i det privata egenlivet, kan jag delvis instämma i vad jag läser i
min bok.
Så här skriver Jacques Werup i " Medan jag levde":

" ...Jag har blivit en besvärlig vän och gäst. Nya människor skrämmer
mej, gamla vänner gör mej melankolisk. Stora sällskap förstummar mej
eller fördummar mig. Också i en mindre krets känner jag mej främmande
och får bita mej i tungan för att inte låta gnällig. Vännerna gnäller också,
men mitt språk har blivit allt vassare. Dessvärre tycker jag själv att jag
formulerar mej ganska roligt. Min hustru förmanar mig: du säger aldrig
ett positivt ord, akta dig."

Mulet idag och jag är ändå tacksam för det. Har bara börjat röja på kollo.
Cyklade dit igår senare på eftermiddagen så Tord skulle få en stund av
ensamhet när han kom från jobbet.
Vi är ju inte vana! Har i alla år umgåtts ett par dar och sen dragit oss
tillbaka till enskildhet och egna revir.
Jag kan ju vara ensam när han jobbar men han får inte de där stunderna
naturligt.
Idag får jag eventuellt besök, så jag laddar stora termosen. Idealet vore
att fixa en trevlig fika,men tiden räcker inte till.
Ska även i ett par dagar hålla ett öga på barnbarnet.
Och Göteborgsdottern kommer på ett kärt besök. Länge sen sist.

Igår gick jag i fågelsången, kvällen kom och det var sommarsolstånd.
Låg ner på mina gräsgångar och rensade och röjde, såg in i plantornas
växtvärld på nära håll på deras nivå. Kom in i det sköna flowtillståndet,
där jag glömde att jag var hungrig och trött.
Det är ju där jag vill befinna mej och det är inte svårt att hitta dit, bara
jag slipper splittra mej.
Det är splittring och stress som gör att jag längtat mest efter att flytta.
Vill Ett Helt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0