ullaunna

Den hårda marsisen blänker i eftermiddagens sol här utanför
och jag följer min väg.
Kanske inte den jag så väldigt målmedvetet och inriktat vald, men kanske
den väg som utmejslat sej under tiden jag levt och levt.
Fast i morse vaknade jag i en förnimmelse av att vara längre och magrare
än jag är. Av att vara en svart kvinna på Haitii.
I den förnimmelsen vaknade jag.
Tänkte att jag kanske skulle gått en annan väg.
Tagit mina tavlor till Haiti, som jag tänkt en gång. Att de kanske hörde
dit, och inte hit.
Men sen fortsatte jag med min dag.
Tänkte när jag köpte en trisslott, att om jag vann mycket pengar
kunde jag skänka en liten del ( iallafall) till Haiti.
Att dom kunde ha solenergi, solugnar och vindkraft där.
Fast jag vet nästan ingenting om Haiti....

Vann femtio kronor. Har ju jupiter trigon uranus så det var ju väntat,
men välgörenhet räcker det knappt till.
Inte hade dom den billiga osten på Netto heller.

Så jag fortsätter min mastodontstädning istället.
Röjer så gott det går i förrådet i lägenheten så Tord kan flytta
in sina grejer och kläder dit, om huset hans säljs snabbt, kanske nu i
vår/sommar.
Fötterna gör rätt ont och fingrarna är stela.
Beror det på att jag inte riktigt tar steget ut i livet.
Att jag ännu står och stampar vid randen av framtiden?