ullaunna

Klunkade nyss i mej ett halvt glas vatten med bitter
knallgul gurkmeja i. Hoppas komma till bukt med fötter och
händer som gör mer och mer ont, blir mer och mer till besvär
med denna kroppen
Världen är också besvärlig, eller ja, det är väl mina motstånd
som är det verkliga problemet.
Tänkte äntligen ta mej till försäkringskassan och lämna in min
sista bostadstilläggsansökan. Behövde ett kontoutdrag från banken,
men dom tyckte att mitt ID-kort var för gammalt.
Tja sex år sen det löpte ut - men va fan - jag ser väl nästan likadan
ut då som nu!
Krångla.
Men damen i kassan kunde skicka hem det till mej, så det blev att
cykla hem och vänta med försäkringskassan.
Trodde allt skulle fixa sej idag.
Digitalbox och sladdinköp har jag delegerat till Torden.
Direkt efter jobbet, sen prova om det funkar hemma hos mej...

Alla dessa förseningar, allt krångel.
Ja jag suckar och klagar, men jag lovar att jag gör det med ett ironiskt
leende för jag vet, jag vet att detta är små problem och inte nåt annat.
Detta är bagateller!

Att ställa sej över dessa pyttiga små I-landsproblem kan ändå vara
nog så svårt.
Krångel med papper och teknik tar fram mitt väldigt barnsliga jag
som bara sätter hälarna i marken och vill inte.
Jag vet att det är omoget. Samtidigt lyckas jag ju trots allt kryssa
mej fram genom detta samhälle på nåt sätt. Och när jag lyckas med
allt detta mej så motbjudande, känner jag ofta triumf.

Allt måste ordna sej. Allt måste ordna sej.