Mitt lilla lilla liv

Ska iväg till kolonin, men det är svårt att hitta motivationen.
Luften ännu inte så uppvärmd ännu och jag är fortfarande matt efter
morgonens hoppande på stepbrädan.
I mina tankar längtar jag ju efter min nya trädgård.

Ibland kan jag känna mej kritiserad för mitt " Lilla Liv", men
Vi är alla på väg. På olika sätt, på olika vägar.
Världen strömmar in genom min radio och ibland kan förtvivlan bli
stor över tillståndet. Själv får jag en bottenlös hopplöshetskänsla
över radioaktivitetens smitta som förgiftar människor, djur och växter
för långa långa tider.
En olycka här, en olycka där, de olyckorna som  inte får hända händer.
De utsläppen som inte får ske sker.
Olyckor som ödelägger framtiden, framtiden som inte tillhör oss utan
barnen, de som föds och ska födas i framtiden.

Igår fruktansvärda rapporter om Nordkorea, stora fångläger, förintelse-
läger, slavläger, avrättningar av hela familjer.

Min lilla lilla insats är att leva på ett sätt som inte ger ett
alltför djupt fotavtryck på jordens yta.
Att inte flyga, att inte resa, att odla mycket av min mat.
Hur smått och hur oviktigt det än är så vill jag undvika engångsmaterial,
skippa alla dessa lattemuggar och takeaway-matförpackningar.
Köpa mycket second hand. Inte byta min inredning till nåt nytt var
tredje år.
Använda det jag har så väl jag kan.

För övrigt är jag en parasit- och vet om det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0