ullaunna

Konstigt att livet känns som en kamp, fast jag egentligen
inte borde behöva känna så.
Men nu vilar jag i mitt svala rum innan tvättstugan, så det är ju inte
illa.
Vaknade tidigt och cyklade till kolonin. Tungt eftersom cykleväxeln
gått sönder.
Fram med vattenslangen och spridaren för första gången i år, snart
kommer regn spår vädret och då har jorden fått sej en liten fuktning
så den kan ta emot regnet.
Springer fram och tillbaka och flyttar spridaren, vattnar växthusen
med kanna. Lite varmare vatten från tunnorna och inte det alldeles
iskalla som skrämmer tomater och gurkplantor.
Planterar ut en del fänkål, squash och majs, vattnar extra med kanna,
för det spridaren lyckats med är bara att nå ytan och blöta den, inget
som räcker ner till rötterna.
Plockar bort kirskålblad och maskrosblommor.
Fyller tunnorna och sen äntligen dags för den andra frukosten. Drog ut
madrassen och la mej ner.
Att vila och se växterna i grodperspektiv, att lyssna på fågelsången, det
är en fullkomlig harmonisk upplevelse.
Att se rakt upp i den blå himlen med svala slöjmoln som förebådar
svalare väder och förändring av högtrycket.

Förgätmigejen blommar ljusblå kring det blommande päronträdet
och plommonträdet, tulpaner och påskliljor blommar snart ut men
jorden täcks mer och mer av grönska och perenner som breder ut sej.

Nu tvättstugan,  cykla till stan och köpa ny växelvajer och lämna,
böcker på bibblan, cykla tillbaka för att stänga växthus och sen direkt
därifrån för att passa barnbarnet till kvällningen.

Trötta trötta fötter redan fast dagen bara gått till sin hälft.