ullaunna

Blir så trött på rytmen av att allt välmående ska följas av skit.
Igår en dag av kraft och styrka, core på morron, handla och sen cykla
till Tvååker trots regnet.
Sorterade mina tyger i lådor och skåp, allt som legat nerstoppat i svarta
plastsäckar. Njuter av färgerna och mönstren, längtar efter att sätta ihop,
sitta och nästa samman för hand eftersom det är trivsammare än att sy
på maskin. Stryka skrynkliga lappar släta, sätta samman.
Kokade en soppa med potatis, lök, morot och kål, allt egenodlat. La till
ingefära, vitlök och pepparfrukt för sting.

Åkte bil till stan igen och vi letade kopplingar till badkaret och lite
till lyst. Köpte två badrumsmattor av fluffigaste slag, så nu kan fossingarna
få varmt och mjukt på alla toarna.
Torden hittade en tigerfäll med huvud, made-in-china och vi skrattade åt att
han givetvis kommer att snubbla jämt på huvet a´la grevinnan och betjänten.
Men han köpte den, fast den kanske egentligen hör till ett barnrum, men man
får bejaka den barnsliga sidan ibland.
Vi unnar ju oss ingenting nytt, utan använder allt vårt gamla, bägge införstådda
att hålla hårt i pengarna innan vi vet precis vad uppvärmning och annat kan
dra iväg till.

Men natten efter denna starka friska dag får jag urinvägsinfektion och ont.
Sabla skit, detta gissel som jag sluppit flera år.
Varför?
Varför kan det inte bara få vara bra?