ullaunna

Alldeles fuktigt ute,hela luften är som mättad av vatten.
Kommit hem efter träning,pump och step,tryckt i mej två
äpplen och en kiwi för att överleva medan kaffet puttrar.
Min frukost nr 2 väntar. Ska krypa ner under täcket och
läsa Joe Hills skräcknoveller till mina ostmackor. Han skriver
så bra,kan få de mest osannolika scenarion att verka rimliga.
Har jag nämnt att träning är som tortyr?
Önskar jag kunde få en ut-ur-kroppen upplevelse medan
jag håller på så jag slapp vara med.
Men så ibland funkar det, musiken bär och hjälper, man
lägger in en extra växel.
Har en ny tanke om min onda fotled. Hela mitt liv har jag
haft "krämpor". Alltid är det nåt som gör ont och jobbar sej.
Ryggen har bråkat,armbågar och sist knäna. Men nu foten
kanske är den sista utposten så kan alla krämpor dra iväg
sen. Genom hela min kropp och nu ut genom fötterna.
Visst är det en bra tanke?
Resten av mitt liv, de kommande femtio åren sisådär kan jag
alltså leva utan krämpor!
Om dimman lättar cyklar jag till kollo annars stannar jag hemma
tills jag ska hämta lilla A.
Kanske ser jag " Berg flyttar in" ikväll. Det är ju kul att se hur folk har det
hemma.