ullaunna

Nytt Grytt År!

Ett nött drygt år?

Ett gott och blandat år?

Nytt sött år? Ett rött, ett blått år?

Eller ett nytt blött år?

Av tårar trött år?

Nytt prytt år?

Gott smått år?

Ett önskande, ett grönskande år?

Ett brinnande år? Ett vinnande?

Eller ett år som grott under det gamla

ett nytt av gammal kompost gött år?

Kanske ett sprött år? som försvinner

som en pust

av ingenting just?

Ett nyfött år? Som sen består i minnet

som det bästa

eller kanske det värsta av år?

Gott Nytt Spår!

Av år som går och går och går.

Så.
Nu slängde jag den sista Ris a´ la Maltan och den sista grön-
kålen. Steg för steg fasas julfirandet ut och ersätts av den
sköna vardagen.
Tvättstugan idag, men träningen fick brinna inne eftersom jag
fick besök.
Ylva-en-gång-om-året dök upp. Så vi drack kaffe och grävde
djupt i chokladkartongen.
Konstigt nog lyckas vi vidhålla en alldeles utmärkt kontakt fast
vi inte träffas så ofta. Hon är rapp, drastisk och realistisk men
med en ådra för fantasylitteratur och engelska deckare.
Tre barn, Man , två barnbarn och tillvaro på landet.
Hon berättar om det hårda livet som högstadielärare.
Konsten att palla. Bita ihop, skaka av sej och gå vidare.

La henne på spikkudden och gick ner i tvättstugan. Kom upp igen
och vi fortsatte prata. Hon får röka under spisfläkten och vi fort-
sätter prata.

....Det är mycket med storhelger. Rätt så dränerande om nån
frågar mej.
Min jul kulminerar natten innan julafton då jag tassar runt i mitt
hem och njuter. Bestämmer mej för att låta den lilla granen brinna
hela natten och DÄR just Där är min julstund.
Eller när man promenerar mellan julfirandena genom skogen.
Andas den kalla friska luften efter all mat och sötmadrypande-
inomhusluft.
All knäck och choklad, de sena kvällarna . Att inte göra, bara umgås.
Helt utmattande.
Och så närmar sej nästa storhelg som också är traumatisk på sitt
sätt. ( för mej av olika anledningar)
Hade tänkt bara stanna hemma ensam och kontemplera, lägga tarot
för det kommande året och känna in årets energi....
Men till sist kom ändå en inbjudan. Så att rollen "ensamma offret"
fick väl gå mej förbi då.
Lite synd.
Hade redan börjat öva in replikerna....

Så kom midvintersolståndet och det var en sällsam dag
och natt på olika vis.
Fullmånen gör det svårt att sova, och stressen, som jag visserligen inte
behöver ta nån större del i har gjort det svårt att somna.
Tassat på mina mjuka raggsocksfötter och cyklat ut på korta rundor
i en kupa av kondens.
Sjalen virad över halva ansiktet och mössan ner i pannan. Thermo på
kroppen. Blöt av svett när jag kommer inomhus och i en enda krängning
sliter av allt i en hög på hallgolvet.
Just nu är det sömnbrist som gör mej tung och seg. Pratat i telefon
med människorna i mitt liv och nu samlar jag mej för att ta in granen.
Den lilla söta som jag köpte häromdagen och la tvärs över cyklen och
tog hem så smidigt i sin passabla nätpåse.

Andningen är lugn och djup in i mörkret som fallit här utanför.
Stannar till här i midvintern och anar heligheten som glimmar och
skimrar i mörkret.
Ingenting vet vi om vart vi går, men får fokusera på ljuset och värmen
i hjärtat.

Okej.
Det blev fler bumpor på relationsvägen. Skumpigt.
Men nu tror jag den lilla vägsträckan är avklarad.
Mars över mars i sjunde huset som råder över partnern
och den närmsta relationen.
Spegeleffekten.

Så klarade vi det och går mot julen med intentionen: Julefrid.

Min jul tycks verkligen gå i det blygsamma formatet. Vi ska
hålla det enkelt. Till äldsta dottern på julafton så yngsta dottern
och jag äter väl lite julmat här hemma hos mej till lunch efter
att jag hämtat henne från tåget.Behöver knappt julstöka nånting
alls.

I intensiv målarfas och det är det som gör mej lycklig.
Går helt in i sagans värld och gör inga försök att vara mörk
eller komplicerad eller avancerad på minsta vis.
Njuter av mina mönster, mina änglavingar, regnbågar och
guldkantsmåleri.
Tunnaste tunnaste penseln, förstoringsglas på näsan.
Lärt mej hålla andan när jag målar de småttaste detaljerna.


Igår njöt vi av den perfekta julfilmen som alltid rör oss till
tårar och får mej att skratta högt där jag ligger i soffan.
" Elf" med Will Farell. En tvåmeters tomtenisse i New York på
jakt efter sin pappa, en cynisk affärsman som faktiskt är uppsatt
på tomtens " nortylist".
Den är bara helt underbar och hör till de få filmer jag sett om.

Det har snöat och det kände jag i mina knän igår. Mörknar
redan fast klockan bara är tre.
Musikhjälpen har passerat sex miljoners gränsen och jag har lackat
dockskåpets tak så det blänker svart , sagoslotten på mina lådor
och nyckelskåp tornar upp sej bland rosaskimrande moln och
bruset av änglavingar hörs i rymden.

Cyklade genom hela stan ut till Onoff med min nya kamera
för att undra vad det vad för svart streck som uppenbarade sej över
bildfältet.
En sammetsögd yngling informerade mej att en felsökning hade en
kostnad som närmade sig kamerans pris, och då kanske de ändå
bara konstaterar att det är jag som hanterat den ovarsamt och
felaktigt.
" Jag har bara haft den inomhus och inte tappat den", försäkrade
jag in i den sammetsögda blicken och undvek att berätta att jag
hade med den i kassen när jag handlade och att den ju kunde
ha fått ett pakethörn på sej, men nåt ska väl den tåla?
Min förra hade jag med på en massa olika hanteringar....

Men jag behåller den. Utan felsök, får acceptera strecket och
det syns inte på bilderna sen.

Cyklade glad hem igen och funderar på en lösning för kalla
tår när man är ute och cyklar i vinterväder.
Nån slags tåhätta av ylle eller päls att kränga över stöveln.
Uppspelt och viftande Tord sprang omkring hemma i lägen-
heten. Ska iväg på hårdrockskonsert med en kompis.
Vi hann ha en lunch ihop iallafall.

Igår rattade jag in P 2 för lite go musik i natten medans
jag målade. Fick höra det gamla programmet " Eldorado"  med
Kjell Alinge som alltid gick på P 3 förr . Härligt att lyssna på
hans ord-ljud och musikvandringar igen.
Sökte och blev vän med honom på facebook. Det var kul.
Han och Janne Forsell har ju trots allt präglat mej å många med sina
" Hemma-hos" som man fick lyssna till med fingret på volym-
knappen med sina kontraster mellan viskningar och rop.

Huvudvärk efter att ha sovit dåligt och i inne i ett kasst varanndags-
mående.
Glad är jag, men inte helt välbehaglig. Hoppade över min vanliga
fredagsmorronträning  men ska iväg på step nu så kan jag ta
bibblan också när jag ändå är nere i stan.

Varit besatt av en grej jag målar. Målar om och målar över för
allt ändrar sej när olika färgfält ställs mot varann och det går
inte att tänka sej det förrän man målat ut färgen helt.
Ändå är det bara trams, men det hindrar mej inte från att bli
upptagen och besatt.
Men det är väl nästan det som är lycka, att ge sina göranden
betydelse , och uppmärksamhet .
Även om det inte   alltid är viktiga saker man pysslar med.
Sa inte Kjell Alinge nåt sånt   igår i sitt " Eldorado"?

Precis lyssnat klart på Mats Arvidssons radioinslag i K 1
" Mats och mästarna", på P 1. Denhär gången om Franscisco Goya.
Rösten är en av radions trivsammaste och det  blir inte alls konstigt
att höra radioprogram om bilder och konst.
Goyas tavlor är ju välkända så man kan ju se dem framför sej när
han beskriver och jag får en välbefinnande-känsla av att jag blir både
underhållen och utbildad.
Det är sånt här som gör att jag nästan alltid väljer P 1.

Annars är det mer oflyt, skulle för skoj skull fota den intressanta
formen av den brända riskakan jag skakde ut ur kastrullen. En
spännande och grafisk form.
Då märker jag att ett svart streck uppstått tvärsöver bildfältet
som inte försvinner när jag putsar linsen.
Jaha!
Då ska man alltså mitt i allt ta sej till On-off och hålla på att
argumentera sej till ett nytt exemplar eller nåt.
Och hur länge kommer det att dröja?
Grr.
Varför detta oflyt när det gäller kameror?
Och igår när jag  så idogt fick hålla på att vädra ut den vidbrända
rislukten drog jag igen fönstret med kraft så köksklockan föll
ner och gick sönder.
Mars befinner sig i ett känsligt läge. Har precis stått i direkt
opposition till min ascendent och närmar sig sin egen plats.
Mars på mars, energi, libido, frustrationer, bråk, trubbel?

Tja en del frustration lär jag få ur mej om jag enligt planen
och cyklar ner i kvällningen och bodypumpar.
Mars kan också ge feber, inflammationer och olyckor, men
jag har ju så gott som slutat bli sjuk.
Det har jag varit så himla mycket förr så det räcker nu.

Så det gäller att använda mars för energi och självhävdelse
på ett bra sätt.
Hör om en fruktansvärd fängelsebrand med 82 döda.
Mitt liv är fullt av bagateller!

Ska nog starta en facebookgrupp för:
Oss som i hemlighet tror att vi är med i en film...
med jäddrigt tradig handling, visserligen i 3 D , men
väldigt sparsamt med specialeffekter, en rätt obegåvad
regissör och en rent katastrofal casting.
Och visst är det ett vardagsdrama ...men är det en komedi
eller tragedi?
Iallafall ingen action.

Skämt åsido, jag älskar mitt liv just nu, i all sin begränsning.
Det är först i slutet av januari jag brukar flippa ut.

Cyklat genom den isisga snömodden till Willys för att handla.
En glad söt kvinna sitter och spelar dragspel vid ingången
med en tom papplåda framför sej.
Jag gav henne lite småmynt en gång.
Hon kan inga melodier, sitter om jamsar lite stillsamt.
Idag fick hon ingenting, jag har julklappar att köpa...

Tittade på " Ebbas stil" igår. Älskar modeprogram, har en lite
oförlöst längtan efter modevärldarna för jag gillar ju färger
och former, tyger och stoffer,siden å sammet, trasa å lump.
Det är kul att Ebba själv har en i mina ögon en trist tantig
kappa på sej i varje avsnitt och en stor ful beige väska
hängandes i armvecket.
Säkert mycket dyrt och mycket rätt...

Top model drar ihop sej, lilla förtjusande Jessica åkte ut,
hem till sin bebis.
De bitchiga är kvar tillsammans med snälla Reina med
ögonbrynen.
Alltid lika spännande.

Nu ska jag ha kaffe innan jag sätter mej och målar.
Försökt jaga ut bränd riskastrull-lukten med vädring,
doftoljor och rökelser.
Basnoten i det hela är - vidbränt ris.

Så, nu är all misantropi som bortblåst. Inte arg på
älsklingen heller längre, t.om köpt honom en julklapp.
Målat en del, men inte alls lika mycket som var meningen,
men jag håller på och håller på.
Springer omkring, lackar mina grejer, blankt och fint.
Bestämde mej för att cykla till kolonin och tömma komposten.
En skön cykeltur, vädret mildare.
De har skogat däromkring, det öppnar upp och ljusnar, men jag
bekymrar mej över mina  björnbärssnår,
träd ligger i sågade högar mitt på ett och  de hemliga ställena
ligger öppnade för allmänhetens blick.
Dags att dra från stan, känner jag.
Civilisationen breder ut sej, stan växer, kolonin ligger inte
längre en bit utanför stan, utan blir inkorporerad mellan
nya bostadsområden.

Innan jag for hemifrån hade jag satt på ris, som skulle
stå och svälla och vara klart till jag hann hem igen.
Satte på sexan för att ge det ett uppkok....och glömde stänga
av.
Steg in i ett dimmigt hem.
Ut med kastrullen på balkongen och vädra för fullt.
På inget vis blev jag nedslagen.
Tvärtom fick jag så många roliga kommentarer på facebook
att bara det blev kul.
Gott samtal med älsklingen på telefon. Vi är de godaste vänner
igen. Han är ute i sitt garage och rensar idag.
Skulle fylla bilen och köra ett lass skit.
Bra - han är igång.
Förhållande kan vara en kamp - men sålänge man kämpar
har man ju inte gett upp heller.

Vi uppskattar lugn och harmoni, inga bråkiga mänskor
är vi - men det uppstår bulor även på den  lugna vägen.

Min följeslagare nu får bäst vara Ulf Lundells diktsamling
" En öppen vinter". Denna bistra bittra lille vintegubbe passar
mej nu. Han stänger in sej på sin gård med bunkrat vin och VM
i friidrott. Vill ha sin 27-åriga kvinna- och vill inte ha. Ungdomen
är i vägen - men är åtråvärd.
Han skriver om sina husgudar, Dylan, Tom Waits, Keith och Bruce,
om litteraturen, om samtiden om det förflutna.

Själv blev jag så trött på uppenbara mönster och oförmåga
till självanalys, vill inte ha folk att se i ögonen just nu.
Räcker så gott med teve, radio och nätkontakt.
Sömnbrist och huvudvärk för jag skördar det förflutnas bittra ruttna hö
när jag ska sova.

Visst låter det kanske hemskt och materialistiskt men just nu
får jag mer glädje av mina ting än av mina människor, så bäst
låta mej vila bland mina ting nu , och mina färger och mina tyger
som ger mej så mycket.

Det är nästan komiskt hur det är när man fäster en sanning. Man
berättar den i tal eller skrift, man orerar vitt och brett kring denna
"sanning", man gör små utvikelser och invikelser och analyser.
Man belyser sin sanning på otaliga sätt - och så vrider sej universum
ett halvt varv - och allt kastas om, och sanningens planhalva blir
ett mörkt och sluttande plan istället för en stabil grund.
Allt halkar av och själv gör man bäst i att släppa taget också
och ramla ut i intet en stund -
innan man skapar sej nåt nytt igen där man återigen kan stå stadigt
och orera.

Mjukt idag.
Snöfall utanför, ser ut att blåsa rätt rejält. Beredskap för en
inomhusdag.
Avätit andra adventsfrukost med Tord och tända ljus. Vi pysslar
med allehanda saker. Går t.ex igenom en påse gamla sladdar.
Slängde Tord dom i " inte användbarthögen" plockade jag upp dem.
Klipper bort kontakterna och ska använda själva sladden att binda
upp hallon och tomatplantor med till sommaren.

Igår var vi hembjudna till Tords 76 åriga mamma på landet
för att dricka kaffe och äta sju sorters kakor.
Min äldsta dotter, man och lilla Alvisen var också hembjuden dit.
Ett stort steg vill jag lova. Första gången.
Jag har liksom inte varit helt accepterad förut men ska vi nu
flytta ihop så...

Grejen är att jag förstår henne till fullo.
Jag är 16 år äldre än Tord och har en färdig familj och förflutet
med barn och barnbarn, så där blir ju inga barnbarn för henne att
ta del av.
Att jag inte jobbar heller osade problem för henne - och ja! Jag
förstår henne och hon har min fulla respekt.
Men nu - om hon vill - kan hon ta del av min , faktiskt underbara
familj.

Jo allt avlöpte väl. Vi drack kaffe ur små tunna koppar och smakade
på små kakor med tranbärssylt som vi fick serverade med historien
om hur hon och en släkting trampat runt i en mosse i flera timmar
för att hitta tranbären.
Hon är en krutgumma av speciell kvalite´, änka sen många år och
boende i ett hus på ett berg med stora skogen bakom knuten.
Klättrar upp på taket och skottar snö när det behövs.

En natts god sömn har varit balsam på själen, allt känns gott
och bra.
Asken med sagoslott och änglar ska lackas och jag har sååå många
projekt jag vill ta itu med nu när man är utvilad.
Här är saker jag på sikt vill och längtar efter:

Bygga  och mura en mur

plantera en dunge av träd och se den växa upp

Lära mej träsnideri och snida en meterhög madonnastaty med
en glad bebis ( en sån som jag såg på teve från en medeltidskyrka)

Renovera ett hus

Ont i fingrarna efter att nästan hela dagen igår sytt en låda.
Alltså jag syr fast tyg på en kartonglåda. Kan lägga ner en julklapp
däruti och jag hoppas att jag inte är ensam om att gilla fina förvar-
ingsaskar.
Ja tänk om min slöjdfröken visste hur mycket jag skulle knåpa med
tyg, tråd och nål. Hon var rätt förtvivlad över min oförmåga att
inhämta ens baskunskaper i syslöjdens ädla konst.
Gav mej en etta såklart, nån gång en tvåa när jag äntligen lärt
mej sticka en räta och en avig och fördrev hela terminen med
att sticka långlång halsduk.
Det var inte bara att jag var lite obildbar och opraktisk, jag
ville aldrig lära mej på just det sättet.

Kände mej alltid oppositionell och anarkistisk i syslöjdsalen och
allt det noggranna och omständiga ville jag inte ta till mej.
Det tycktes mej så opraktiskt.
Idag sydde jag nya överdrag till gamla fula grytlappar. Gör givetvis
inte som man ska. Syr tvärsöver och låter det gamla handtaget
sticka ut.
Återvinning! Det gillar jag.

I morse fick jag idka en hel del självövertalning för att cykla
ner på bodypumpen. Kände efter....var jag kanske lite sjuk.
Nyser ibland rätt häftigt och blir förlamande trött stundtals...

Men belöningen var god, mycket god. - välbefinnande!
Cyklade sakta nedåt havet, rullade på isisg trottoar i mina termo-
byxor, tjocka fule-jackan med huva och dubbla vantar - solen rakt
i ansiktet. Andades djupt djupt och blev alldeles mjuk inombords.
Hade inte lust att svettas mer så jag promenerade sakta
i uppförsbackarna, njutning och avslappning.

Nu sitter jag i mitt arbetsrum igen. Tyger, dator, målar-
bord, penslar, saxar och alla mina miljoner prylar och material.
En P D James-deckare i cd-spelaren väntar.
Målar små små änglar och sagoslott.

Egentligen skulle man vara en såndär passionerad konst-
när som målar stort och imponerande.
( Såg Vicky, Christina, Barcelona häromkvällen)
men jag är passionerad.... i lite mindre skala.
Minst lika besatt, men med mindre pensel och mindre mängd färg...